what goes around, comes around

Byter sida

2009-09-16T12:25:00.000-07:00

Kommer att fortsätta min bloggning på www.myspace.com/grostahlang
Syns!
LOVE/Gro

If the silence takes you then I hope it takes me too

2009-09-01T16:02:00.000-07:00

Vissa saker sitter tydligen jävligt långt inne. Hur svårt kan det va?
Jag vill inte planera, men vill ha ordning. Jag vill inte veta, men inte sväva i ovisshet. Jag vill inte ha sanningen, bara svar. Jag vill inte ha illusionen, bara drömmen.
Hopplösa situationer är min specialitet. Har snart examen i plågade konstnärssjälar och hemska tanke, jag tror att jag är en själv! Jag tror att jag kan vara svår att ha och göra med ibland. Vilket är en helt ny insikt för mig så här på äldre dagar...
Måste ta mig i kragen här nu och leva upp till mitt nyårslöfte inför 2009.
Jag vet hur det blir. Story of my life... It is no more

Så jävla uppstyrd

2009-08-23T15:23:00.000-07:00

Ska tenta 15-poängare, samtidigt som jag ska läsa psykologi C, samtidigt ska jag klämma in en nätt B-uppstas i det också.
Mitt upp i detta ska det tydligen börja tränas också. Tydligen ska jag hinna jobba lite emellanåt också. (ehh...?)
Men jag är en jävel på att prioritera så jag kommer att ha all tid i världen över att sitta och bejaka den rena excistens, dricka massa vin, umgås med vänner, organisera Göteborgstrippen för att yra runt på liseberg samt göra över med onödigt massa pengar på skor (inte förrän september) åka och se Pink såklart (fast det är ju inte förrän i nov) planera inför backpackingsemester (inte förrän i februari).
Sova ska jag väl göra någon gång ibland också. Funderar på att strunta i allt vad tid och rum heter under hösten och bara planera runt föreläsningarna. Det här med att sova på natten och vara vaken på dagen är ju löjligt. Får man ett infall att läsa på om interbedömareliabilitet kl 04:00 en torsdagmorgon så borde väl det vara helt ok.
När allt detta är genomfört står jag där med min magisterexamen i handen och det är fritt fram för vad som helst. Stockholm? Göteborg? Malmö? Eller kanske Uppsala? Eller vart fan som helst! Vägen är spikrak. Gött.

Hoppas jag inte glömmer de ekologiska solrosfröna till gröten i morgon.

Time still exists..

2009-08-18T03:06:00.000-07:00

Går tiden framåt? Eller går den bara?
Beroende på vad vi gör med den kanske...
Allt är styrt av tiden. Ständigt sneglandes på klockan. Tider att passa. Inte komma försent. Tidtabeller är det värsta jag vet. De stämmer dessutom nästan aldrig.
Så ibland upphör tiden att vara viktig. Den blir flytande... För en liten tid spelar tiden ingen roll. Vad jag önskar att det alltid kunde vara så. Tiden kan väl bara få stå stilla från och med nu? Bara en liten stund?
Tid... Tid kan ödelägga så mycket. För lång tid kan passerar. Tid kan åstadkomma så mycket. Att lägga tid mellan verkligehetn och vissa beslut kan gynna situationen. Man kan behöva tiden för att tänka. Men slösa inte tiden, den tar slut någon gång...

zsa zsa zsu...

2009-07-28T13:37:00.000-07:00

på riktigt...
Damn! Typ! Som fan!

alla väggar bär till rasering och rakt in i hjärtat

2009-07-22T16:54:00.000-07:00

En del går rakt in hjärtat...
Ibland bara vet man att man är förlorad...
Alla skyddsnät man skapat för sig själv, av ek eller inte, alla murar, alla undanflykter, alla tänkabara bortförklaringar är förgäves. Murar är till för att raseras, regler är till för att brytas. Det ska bara göras av rätt anledning. Ibland finns anledningen där, mitt framför näsan på en. Då är det bara frågan om man har modet att hoppa eller inte. Vara eller inte vara...
Fan, kan vara så att jag är fett jävla förlorad.
Alla muppar jag mött, alla vilse-i-pannkakan-killar, alla smaskare, stångare, novellmän, ynglingar, machokillar and so on, gör det svårt för mig att bara hoppa.
Men detta kan bara inte vara fel... Men jag har ju haft fel förr!
Damn!

Kyssen

2009-07-21T17:17:00.000-07:00

Sekunderna innan läpparna möts... När man har suttit och stirrat på varandra i flera minuter. Tiden står stilla. Ingenting annat räknas förutom just nu.
Det är storm inombords och man känner sig aningens yr. Men vet inte om man vågar röra sig eller inte... Allt känns overkligt.
Till slut är man så nära så att man känner varandras andetag. Man andas varandras luft.. Man är så nära att man sluter ögonen och bara känner. Så nära att man nästan stöter i varandra. Läpparna bara snuddar vid varandra, innan man försikigt fortsätter att studera varandras ansikten. Trots att radion är på hör man ingenting. Allt börjar om igen... Ska kyssen hända nu? Man vågar inte riktigt. Väntar ut den andra...
All tankeverksamhet har upphört. Allt som existerar är du och han. Man tittar upp och möter blicken. Den säger allt. Kanske vågar man nu? Trots att man spenderat de senast 7 timmarna tillsammans med att prata om allt mellan himmel och jord, är man plötsligt blyg. Kyssen betyder något...?
När läpparna väl möts, är det en mjuk och fjäderlätt kyss, trots det kan inte bli mer intensivt än så. Man återgår till att dela varandras andetag ett par sekunder innan allt börjar om igen...
Sekunderna innna kyssen är de mest ljuvliga som finns.

Fågel, fisk eller mittimellan?

2009-06-28T14:48:00.000-07:00

Det är frågan...
Det är nu söndagkväll. I morgon är det måndag (fantastisk slutledningsförmåga). Gillar inte måndagar nåt vidare. Gillar fredagar bättre. Men nu loggade jag ju inte in för att jiddra om veckans alla trevliga eller mindre trevliga dagar.
Men för att återgå lite till veckans kronologi, måndag, sen tisdag. Tisadag kanske eventuellt bli en intressant dag. Man får väl inte sätta så stort hopp till att måndagen ska bli en bra dag. Fler tillfällen i veckan kommer ju. Tisdag kan ligga bra till för att bli en bra dag. Fredag ligger garanterat bra till, då kommer Ida. Lördag ligger också bra till, då är det möhippa. Söndag är också en bra dag, eftersom det är sista jobbdagen innan en veckas ledighet. Med lite tur blir veckans alla dagar bra!
Det händer så mycket skoj just nu, trots fullspäckat schema från morgon till kväll med att jobba, dricka vetten, svettas ut vattnet och plugga, så ser jag fram emot veckans alla dagar!
Usch, jag börjar låta som en människa som har hopp om livet.. Måste slänga in lite bitterhet också: Allt välmående är bara tillfälligt!
So long!

zsa zsa zsu?

2009-06-27T14:51:00.000-07:00

Dare I?
Restless legs syndrom vet jag ju att jag lider av, det kanske bara har förflyttat sig till ett annat område av kroppen.
Bara att se tiden an... ett av mina favorituttryck som aldrig känts mer aktuellt än nu. Så med den lilla uppdateringen går jag och lägger mig och funderar över livet, kärleken, karriären, studierna och framtiden.
Bara hoppas att det stannar i benen...

Mer kärlek sol och sommar till folket :-)

Utbrott, inbrott, genombrott?

2009-05-26T14:48:00.000-07:00

Har vänt och vridit.. utgått från en annan synvinkel, tittat uppochner, utochin, från sidan, andra sidan och rakt på. Lite på snedda och även provat att blunda.
Som vanligt har jag inte kommit fram till mer än vilken klänning det blir på lördag. Åter tillbaka till mina lyxproblem jag så desperat önskade mig för ett halvår sen. (även om själva velandet inte gäller tyg i olika former och modeller, utan andra saker jag vänt och vridit på, men i ren frustration botaniserat i garderoben istället).
Nåväl... Mitt andra lyxprblem är att jag numer går på sovjetregim. I alla fall just idag. Hur jag ska motivera mig för resten av livet är ett annat problem jag kanske borde fokusera på.
Fler lyxproblem i mitt liv just nu är hur jag ska hinna göra allt skoj i sommar som är planerat. Hur jag ska hinna träffa alla nya underbara människor jag lärt känna, hur jag mitt upp i allt detta ska hinna jobba 100% och läsa en sommarkurs? Om jag känner mig själv är det jag och min sömn som kommer att få lida, för att slå av på takten är det ju inte tal om. Men lugn kära vänner, jag lärde mig något förra sommaren. Denna sommar är det bara jag. Starkare, säkrare och utan oro för att bli osams eller besviken över trasiga kärlekar. Kärleken består, men jag har lärt mig att föremålen skiftar :-)
Häj med er på en stund!

Ångest

2009-05-04T17:15:00.000-07:00

Måste göra det rätta!
Men fan vad svårt och jobbigt det rätta ska vara!
Bara GÖRT!!
Herregud... hjälp mä!

and the fånighet continues...

2009-04-28T15:43:00.000-07:00

Vad är det egentligen som händer i kroppen när man bli kär/förälskad?
Och egentligen mina damer och herrar, vad är skillnaden mellan kär och förälskad? Och begreppet "intresserad"? Är inte det bara en förmildrande omständighet för "förälskad" (eller kär om man nu vill använda det ordet).

Jag minns sist jag var kär/förlskad/intresserad/nyfiken av/på någon. Jag kunde hoppa över sömnen och maten och ändå hade jag hur mycket energi som helst. Vilket borde betyda att hjärnan producerar en massa signalsubstanser, då vad jag kan komma ihåg från psykologin en massa dopamin och serotonin. Så hjärnan producerar en massa mer av dessa signalsubstanser när kärleken infinner sig, och med ett ständigt lyckorus i kroppen är det självklart att man inte behöver sova eller äta!
Kan bli så kär att hjärnan producerar en överdos av dopaminet så man dör av lyckokicken? banal tanke...

I alla fall... När man väl upplevt det där lyckoruset är man fast. Man vill ha mer... Ocn när ens hjärta är trasigt undar man om om man någonsin kommer att få uppleva den känslan igen, och man vill inget annat än att komma dit igen. Och jag tror det är längtan efter det där absoluta lyckoruset som gör att man orkar kämpa på med vardagen trots att det är jobbigt, tills man blir hel igen.
Jag funderade på vägen hem från jobbet en dag över vilken tid som hittills varit min lyckligaste. Och jag kom fram till att det var sommaren 2005. Min absolut lyckligaste dag var midsommar det året och jag minns hela dagen och kvällen som om det vore igår.
Undrar just om jag någonsin kommer upp i samma lyckorus igen.. Jag kan väl inte ha haft min absoluta lyckotopp när jag var 23 år?? Och jag gifte mig ju inte ens med karlsloken!
Nää.. ödet måste ha några fler storslagna kärleksplaner för mig...
Just nu har jag fått vittring.. på nåt.. oförklarbart och spännande.

fånig fånig fånig!!

2009-04-22T16:01:00.000-07:00

Japp, det är precis vad jag är...
Det är verkligen märkligt det här, men jag är fånig! Löjligt fånig!
Word of the day: fånig!
Ska vi ta det igen? jag är så fånig!
Jag förstår inte vad det är som händer, det är löjligt, absurt, omöjligt och idioti in absurdum. Men va fan, det kan det vara värt för att få vara lite fånig för en kort tid. Man får väl passa på innan verkligheten slår en i huvudet som den västa armageddonmeteoren! och när den korsar mitt livs bana så är det slut med fånigheten för den här gången. Och jag vet att det händer alldeles för snart. Nu har jag geggat in mig i en massa metaforer och liknelser så jag knappt vet vad jag menar själv...

eloge till alla de som vågar skiva "puss" för första gången i ett sms.
Älska mer :-)

Rapport från singel och dejtingvärlden

2009-04-20T16:08:00.000-07:00

Det är en djungel därute av trevliga, snälla, söta män!
Men också en massa massa män som är vilse i pannkakan, och de springer lösa på stan! Det är svårt att urskilja idioterna/playern från den goda mannen. Det syns liksom inte på dem utifrån, de har inget särskilt märke i pannan, inga speciella skor eller andra kännetecken så man vet vilka som är vilka.. Vilket är lite frustrerande!

Men hur som helst dejtar fröken på för tillfället! Inte för att jag tror att mannen i mitt liv kommer att dyka upp inom den närmsta framtiden (tack och lov, börjar gilla mitt singelliv och min tysta lägenhet). Så vad tusan ska jag med en karl till?!
Vad jag kan komma ihåg var det ju mest bara till besvär att ha en pojkvän. Han svarade aldrig i telefon på fyllan, han raggade på andra brudar på krogen, han sa bara att han älskade mig när han va full, han verkade ha svårt, eller så var han kanske rädd för ett seriöst förhållande, svårt vilse i pannkakan etc. Jag skulle kunna fortsätta en evighet. Kontentan: män är ju bra knepiga, men finns det de män därute som INTE är vilse i pannkakan?

Hade ärligt talat tappat tron på det manliga släktet, men efter att solen tittat fram ett par dagar och värmt upp min frusna kropp har jag ändrat inställning. Har varit singel ett bra tag nu och det var nyttigt och välbehövligt. Men jag var nog påväg att tappa hoppet, tron och viljan att träffa någon ny. Nästan påväg till att bli bitter (det är inte klädsamt för en 26-åring).
Men nu har jag tinat upp lite och kommit fram till att alla män inte behöver vara vilse i pannkakan... Jag tror att det finns ärliga, härliga, snygga, harmoniska, vackra och starka män därute. Som vågar stå för sina val och som hittat sin identitet.

Har dejtat någon ur den något yngre generationen, efter en tes som säger att de yngre männen inte är uppväxta med samma typ av komplex som de ur vilseipannkakangänget (+-30 år) och därför trevligare och lättare att umgås med. Stämmer mycket bra! Men det finns ju vissa andra parametrar man måste ta hänsyn till...

Har även träffat playern, han var dock medlem i VIPG (VilseIPannkakanGänget) så naturligtvis en jobbig typ... Om jag tänker efter så är det två pöjker ur VIPG... Men den sista också en typisk VIP-kille. Svåra varningsflaggor inför båda dessa herrar så nån dejt blev det inte ens tal om. Fröken har lärt av sina misstag och lade benen på ryggen och stack som en avlöning!
Jag har dock ett definieringsproblem... som jag återkommer till vid ett senare tillfälle om det skulle bli aktuellt, och jag tror att det kan bli aktuellt i morgon kväll runt 21:00
Får mig nog en och annan näsbränna till vad det lider, men jag är i alla fall inte en isklump inombords längre, utan ser fram emot att dejta, leva, må bra, festa, resa och älska!

LOVE!

Med lite tur är han 22

2009-04-06T14:32:00.000-07:00

Men ne, tur ska man ju inte ha! eehhh..
Fövisso hade jag tänkt att jag skulle sluta träffa emotionellt dysfunktionella män ur vilse i pannkakan-gänget, som inte kan binda sig, är livrädda för seriosa förhållanden och har ett bekräftelsebehov lika stort som en blond 18-årig bimbo med silikonbröst. (ja, det kan va så att jag har viss erfarenhet av förhållanden med just sådana män.. men om jag tänker efter är det bara en man..)
Jo, men nu är det så att jag har slängt mig in i dejtindjungeln igen. Och det känns ganska bra. Inte för att jag egentligen vill träffa någon, för det vill jag inte. Inte just nu. Men det känns bra att börja dejta igen, utan en massa höga förväntningar. Men att vara där ute igen känns helt ok.. I alla fall idag!
Om jag tänker efter kändes det ok i går också. Och förhoppningsvis i morgon med!
Framsteg i fart av en snigel, men va fan, det går framåt i alla fall. Hoppas alla mina spöken verkligen håller på att lämna mig nu! För jag känner att jag är på G! Med alla problem, spöken m.m ur världen för tillfället går jag nu och lägger mig!
Häj mä er!

Svår kamp

2009-02-19T15:38:00.000-08:00

mellan hjärta och hjärna just nu.
När det kommer till kärlek, är det smartast att tänka med hjärtat eller hjärnan?
Kärlek är ett pekuliärt ämne. Så vad är då rätt?
Man kanske skulle attackera dessa funderingar ur ett mer vetenskapligt, metodiskt perspektiv. Vilka är respondenterna och hur är det egentligen med interbedömarreliabilitetn när det kommer till att utvärdera resultatet, när det handlar om något så subjektivt som kärlek?
För att reda ut hurvida det är bäst att använda sig av hjärnan vs hjärtat när det kommer till att fatta beslut om kärlek, skulle man behöva utvärdera en rad olika variablar. Och hur många variablar finns det inte att ta hänsyn till i fråga om kärlek, och de förändras ständigt, vilket gör det hela ännu mer förvirrande!
Hur tusan ska man kunna utreda kärlek, vetenskapligt? Alltså vetenskapligt får stå för hjärnan. Hjärtat tänker inte i termer som "hur tusan ska jag göra med interbedömarreliabiliteten?"
Så, när det kommer till kärlek är det alltså hjärtat som får stå för beslutsfattandet.
När kärleken går sönder, är det hjärtat som gråter.
När man kuggar på en tenta får man huvudvärk. Dessa två organ har alltså två helt olika användningsområden, Man ska alltså inte lägga över hjärtats uppgifter på hjärnan och tvärt om. Även om man inför en tenta kan tänka: jag skriver det som först kommer över mig. Känsla är oftast rätt. Men om jag inte minns fel, är det visst vetenskapligt bevisat att det inte är så...
Vilket egentligen bara förstärker att man inte ska mixa dessa organs olika användningsområden.
Hjärtat vinner rond 1
Damn!

Det gör ont...

2009-02-05T15:07:00.000-08:00

Så fruktansvärt jävla hjärtskärande ont...
Det är jobbigt när hjärtat börjar slå så där fort igen.
Alla jobbiga känslor, frustrationen, gråten (the ugly cry) rastlösheten, tomheten sköljer över mig som den värsta tsunamin.
Jag vill skrika högt och hysteriskt. Jag vill ha sönder saker, kasta porslin omkring mig som en galen.
Vi hade "oss" på lånad tid. Vi lekte en lek utan spelregler. Eller så kunde vi dem bara inte. Vi har tassat på tå, låtsas, funderat i det tysta.
Jag är tom.
Han är borta igen.
Han fattas mig...

Kom och killa mig på ryggen, ruff ruff ruff ruff!

2009-02-04T14:50:00.000-08:00

Det är så underbart, när du killar mig på ryggen, åh så rart vi har´t...
Ruff ruff ruff ruff...

Vad som helst kan hända i Twilight Zone... Folk som citerar Rober Broberg dagen efter och när man kan gå in på sitt eget rum och vara deprimerad! Ruff ruff ruff ruff!

Jag har tydligen lyckats med mitt mission jag satte ut för mig sjäv detta år.
En ung, sexig, söt, snygg bitchig blondin som jag kan väl inte annat än lyckas? Jag är ju verkligen the toast of Twilight Zone, åtminstode borde jag vara det, för jag är ju bäst och skulle någon säga något annat så kör jag väl bara på med min vanliga bitchiga stil, typ något i stil med: Fuck off, I´m fabulous!

Agsressivt? Jag? Nee...
Jag är ju bara Gro. Jag är den jag alltid har varit (med några få ändringar av mitt yttre, som naturligtvis påverkat mitt inre, men jag har ju inte bytt personlighet helt plötsligt. Nej, bara vissa ändringar i sömmen har gjorts). Naturligtvis har -30 kg påverkat mig, männen verkar gilla mig mer, sexet har blivit bättre, drinkarna har blivit gratis, dricksen ges i större summor o.s.v. Men det är ju också det priset man får "betala" när man rättar till sina yttre sömmar.

Men vad händer med personer som förändrar sitt yttre?
I TZ verkar det vara en bra sak om man går upp 15 kg och blir ful. (man blir inte ful per automatik bara för att man går upp 15 kg, med "blir ful" menar jag slutar bry sig om sitt yttre). Vad händer då med mig, som gått från söt, till bombnedslag? jag är ju verkligen något att se. Vilka dömer mig då?
Och vilka har just nu, under tiden de läst denna text, just dömt mig för att jag referarar till mig själv som ett snyggt, sexigt bombnedslag?
Och vad är det ni egentligen dömer mig för?
So long friends

2009-01-31

2009-02-01T11:27:00.000-08:00

Hade sedan länge bestämt med Peter att jag skulle ha inflyttningsfest just detta datum. Men det blev en utflyttningsfest istället. Började lördagen med att städa lite och fixa sovplats för "utomstadarna" Sen bar det av ner till stan för att skriva kontrakt på nya lyan! =)Sen en mycket trevlig lunch med de älskade och saknade föräldrarna!

Efter det bar det iväg hem igen och invänta patypatrullen, bestående av en Ida från Motala, en Peter från Stockholm, en Frida från Södertälje och en Tony från Kristinehamn. Fler tillkom lite senare, men större delen av de tilltänkta festdeltagarna var trötta, sjuka eller jobbandes.

Den farliga bålen blandades till och jag och Frida högg naturligtvis in direkt på jordgubbarna. Det är ju bättre att tugga i sig alkoholen än att dricka den, kanske i hopp om att få en midsommar-03 déjà vu fast exklusive den tidiga däckningen. (Jag tror vi fastställde att det var 03...)
Medan Ida, Jocke och Peter hade förtroliga samtal om barnuppfostran och om vad de sett i senste avsnittet av "Debatt" pratatde jag och Frida om mer lättsmälta saker.

Alla var vid gott humör och det blev framåt kvällen mer och mer prat om gamla minnen. Det brukar bli så när Ida är här. Vi har haft så många roliga bus för oss. Kommunikationen var naturligtvis lika rak och välriktad som vanligt efter 5 glas vin. Alltså inte alls. Samtalen bestod mest av: va? vem? jasså hon? eller va sa du? Va? pratar du med mig? Vilken Patrik? känner jag en Patrik? jasså hon känner an Patrik? vem är Patrik? va? Följt av hysteriska skratt, ni vet sådana där skrattattacker som bara inte vill ge sig, så man får ont i magen och knappt kan andas! Ungefär en sådan attack varje halvtimme blev kutym. Till slut blir ju allt roligt. Hysteriskt roligt. Till slut räckte det med en blick för att man skulle bryta ihop av skratt.

Vi skrattade lika mycket åt själva minnet som för tillfället diskuterades som åt alla missförstånd. Tony och Peter såg ut som om de satt och tittade på en tennismatch, för vi bubblade och pratade och skrattade i mun på varandra, använde uttryck som ingen mer än vi förstår. Första timmen såg de ut som fågelholkar. Jocke är ju gammal i gemet så han hängde med rätt bra!

Framåt 23:00 tyckte vi att det var dags att dra sig. Koriander hade vi bestämt oss för. Väl därinne beställde Tony något som kallas "snöboll". Jag och Ida smakade, efter en sekund slängde vi oss över bardisken och skrek "vi vill ha en varsin snöboll!" som om det gällde liv eller död. Bartendern förstod nog allvaret i situationen och blandade för glatta livet.

Efter lite spanande hit och dit blev det snack och prince på terassen med Frida. Vi hade ju så mycket som var tvungen att avhandlas. Om Peter, Tony, sex, relationer, lek eller inte osv. Sådant som måste avhandlas mellan två kusiner efter 3 liter vin och en och annan snöboll. Efter det letade vi upp resten av patrullen. Trodde jag skulle hitta Ida hånglandes i ett hörn med nån stjärna för kvällen, men hon och Peter stod och dansade snällt på dansgolvet. Tror jag. Minns inte så noga. Det viktiga i den här meningen är att Ida i alla fall var snäll och beskedlig och inte alls någon bitch 2009... vad hände? Kanske 2 barn och ansvar? Åldern?

Mat stod på schemat efter krogen. Burger King och där va det någon som tog en tjej bakifrån. Men det va så mycket folk så det va ingen som märkte. Vart va vakten då? Fast det var ett skämt naturligtvis, som vi skrattade åt hysteriskt och länge. Efterson hysteriska skrattattacker tydligen var ledorden den här kvällen. Om jag var en person som bara betraktade oss på avstånd skulle jag tro att vi alla rökt något som inte bara bestod av nikotin eller knaprat något uppåtchack av något slag. Alla skrattade hysteriskt, vimsade runt, snubblade och skrattade lite till, tjoade och tjimmade som aldrig förr, den ena värre än den andra.

Taxi nästa. När vi stormar in i taxin, Ida först in i baksätet och jag efter, utbrister hon: Gud vad här liktar stearin! Frida har då hunnit placera sig i det andra baksätet. Jag känner efter lite och tycker nog också att det luktar stearin och säger "han kanske har en fetisch!" Vad jag nu fick det ifrån, det kan ju tyckas långsökt att bara för att det luktar stearin i taxin så har chauffören en fetisch. Men i min snöbollsdränkte hjärna tyckte jag att det var en utmärkt förklaring! Så jag häver mig över sätet och tror att jag "viskar": fråga honom om han har en fetisch! Frida i sin tur häver sig över nästa säte och frågar chauffören om han har en fetisch? I Fridas snöbollsdränkte hjärna hade fantasin satt igång, och jag tror att hon funderade över om det var blockljus eller värmeljus? och om det är blockljus är det ett sånt där stort ljus med 3 vekar. Om jag inte missminner mig tog hon upp detta till diskussion med chauffören!
Chauffören körde rally mellan husen, förmodligen för att han tyckte vi var riktigt jobbiga och ville bli av med oss eller för att vi hade nosat oss till sanningen.
-Fetischen!

Väl hemma tittade vi på Gardell, Bamse och annat skoj fram till kl 04:30 Sedan blev Bernstadsgatan 18 BigBrother-huset. Frida och Tony tyckte att det skulle ta Ida ungefär 30 sekunder för att somna. Men det gjorde det inte. Hon hörde allt! Eller hörde hon verkligen allt?

Mamma Ida gick ju naturligtvis upp kl 09:30 så det var ju bara för resten av patrullen att kliva upp då. Förutom Tony som gick och lade sig igen för att sova en sissådär 2 timmar till. Men han är ju också äldst och får dispans.
Söndagen var om möjligt ännu roligare än lördagen. Vi låg som klubbade sälar alla 5 i soffor och säng och skrattade åt kvällen innan. Om varför vi hastigt och lustigt lämnade Koriander, chauffören med fetischen, (och hur Frida hade broderat ut hela scenariot för alla, inklusive chauffören) om att Ida inte alls somnade 30 sekunder efter att hon lagt ner telefonen, om kaninjävlen som fick smaka bly och om det stilla vemod man känner vid ett vårregn...

Kommunikationen var naturligtvis lika rak och välriktad som vanligt en bakfull söndag. Jag vet inte hur många skrattattacker jag har haft idag, men om en gott skratt förlänger livet kommer jag att bli minst 300 år.
Till slut vet jag inte vad vi skrattade åt. Det började med att någon fick en attack, oftast jag eller Frida. Den andra börjar skratta bara för att den första skrattar, och som dominoplattor faller en efter en in i en egen attack. Som kvällen innan, gick det inte mer än en halvtimme mellan dessa hysteriska attacker, och jag förstår verkligen inte var det var som var så jävla roligt, men vad fan spelar det för roll. Hellre en skrattattack än en ångestattack!

Jag har som vanligt ett antal blåmärken över hela kroppen. Det räcker ju med att jag ser en vinflaska och tänker asfalt så har jag ju blåmärken. Jag är klumpig och snubblar över icke-existerande saker till vardags, hur är det med balans och avståndsberäkning efter en flaska vin tror ni? Jag är öm i hela kroppen och funderar över vart alla blåmärken kommer ifrån! jag kan inte minnas att jag stod varken på näsan eller huvudet eller någon annan kroppsdel heller för den delen. Jag har träningsvärk i magen efter alla skrattattacker och ett och annat skrubbsår. Hur? Jag har inte en susning! Men roligt har jag haft och det har varit underbar att ha Ida här igen och det ska tusan inte dröja förrän jag sitter på ett tåg till Motala!Lika underbart va de att få freaka out med Frida, träffa Peter och de andra också naturligtvis.
Puss på er mina underbara!

Breaking Benjamin

2009-01-27T10:12:00.000-08:00

Sitter här uppflugen i en hörnet av min säng och lyssnar på Breaking Benjamin och får flashback efter flashback från sommaren 2007 (då Phobia gick på repeat hela sommaren).
Midsommar i Strömstad, full-i-polen-kvällarna, det brustna hjärtat, tårarna, hatet, kärleken, flytten, osäkerheten. Och de underbara vännerna och familjen så klart, som allena vägde upp allt det mörka och jobbiga.
Två år senare sitter jag i ett kaos igen. En flytt är på G igen. Efter att ha lappat ihop mitt arma hjärta, fått det brustet igen, jobbar jag än en gång på att lappa ihop det. Undrar hur många gånger det går att sy ihop de där organen egentligen? Finns nog snart ingen frisk vävnad att sätta tråden i.
Känner mig aningens filosofisk och med en känsla av att vishet kommer med åldern. Inte för att jag har så många år på nacken än, känner jag att jag är på väg in i en ny era i livet, förhoppningsvis lite klokare och mer eftertänksam. Men också lika glad, spontan energisk och med precis lika stor aptit på livet. Jag vill ju inte bli bitter redan!
Hur hittar man den där gyllene medelvägen mellan eftertänksam (tråkig) och spontan (naiv)?
Undra sa flundra om gädda är fisk...

Pappa vet bäst. Tydligen.

2009-01-19T14:28:00.000-08:00

Av någon outgrundlig anledning vet min far tydligen alltid allt i förväg, och vad som är bäst för sin lilla förvirrade dotter.
När jag började läsa historia sade han, "du skulle ha valt psykologi". Jahopp.. ja ja sade jag men nu blir det historia istället!
6 månader senare och med 50.000 extra i studieskulder bytte jag till psykologi. För det var inge roligt med historia. Pappa: det va ju det jag sa.

När det har tagit slut med diverse pojkvänner har han sagt: "det har jag vetat hela tiden". (med undantag för en viss herre som han hade fel om). Jahopp... ja ja, men man måste ju pussa många grodor innan man hittar mr Right.

När jag flyttade till Karlstad, till Bernstadsgatan sade han: där blir du inte långvarag. Gro: Joho! Här kommer jag att trivas och må sååå bra! ehh....?
Får han rätt ännu en gång ska jag ta mig fan ALLTID lyssna på vad han har att säga och aldrig mer göra något utan att han får lägga in sitt veto! Punkt!

I miss good sex...

2009-01-14T15:41:00.000-08:00

Har ni sett det där avsnittet av sex and the city där Charlotte blir en Samantha med sina Kappa Kappa Gammavänner? När hon över en (eller kanske tre) drinkar förklarar för dem att hon egentligen bara vill bli påsatt riktigt hårt, med huvudet som slår mot sänggaveln gång på gång?

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Men när jag väl, ehummm... är i den situationen kan jag inte låta bli att vilja ha den andra versionen av sex. Tillsammans med någon man verkligen tycker om och som betyder något. För så tycker jag nog att det är, sex är bäst med någon man har känslor för.
Men jag är ju känslomässigt störd och kan ju tydligen inte utveckla känslor för en man, även om Mr helt underbar, omtänksam, givmild, uppmärksam och allt sånt där tjaffs man vill ha helt plötsligt står där mitt framför näsan på en. Men neee... Om "han" inte kan få mig att vilja mer, vem kan då? Allt fröken Gro tänkte va, "hoppas till gud att han inte ringer" Alltså: känslomässigt störd.
(Som tur va ringde han aldrig, bara ett sms. Och killar idag verkar fatta vinken rätt sanbbt om man inte svarar. Hörde aldrig nåt mer från honom. Tack tack!)

Så hur ska jag då kunna hamna i ett förhållande, för att få det sexet jag egentligen vill ha, när jag inte är redo för ett nytt förhållande? Eftersom jag är känslomässigt störd, vilket jag har konstaterat redan ett antal gånger. Och fuckbuddy blir inte samma sak, även om det är bekvämt. En sån kan man ju tycka mycket om, vara bra vänner och ha supersex. Men neee.. vill inte det heller.

Vad återstår?
Kicka ut mina hjärnspöken, bli känslomössigt normal, hitta en välartad man att bli kär i och vips! Där finns det där braiga sexet! Men hur fan ska jag hinna med det innan jag blir apatisk?
Saknar inte sex, jag saknar bra sex. Eller ne, jag saknar jordskalvsbra sex.
Kanske har man varit för bortskämd tidigare vad vet jag, men jag anser att varje kvinna (och egentligen kanske man också) har bra till jordskalvsbra sex!

Japp, det va allt jag hade på hjärtat för tillfället!
So Long!

Jag lovar och svär

2008-12-30T18:15:00.000-08:00

Att jag, Gro ska ta många steg framåt i livet under 2009!
Jag satsar på en bitch 2009 (nej, inte felstavat, det ska inte vara beach).
Är egentligen på samma ställe som jag va för tre månader sen. Jag lever i en tid som verkar stå stilla. Allt annat omkring mig rör på sig, fysiskt och geografiskt. Men mitt hjärta har ännu inte börjat slå och luften känns unken och syrelös.
Nyår kan ju vara en bra start på ett nytt liv. Jag är så trött på att vara ledsen att jag spyr snart.
Kul uppdatering va?
Nu ska jag ta en sobril och en penicillinkur och en huvudvärkstablett. Tacka fan för medicin mot livets alla sorger och besvär.
gott nytt jävla helvetesår!

Que?

2008-12-08T15:32:00.000-08:00

Förvirringen är total...
Är så fruktansvärt förvirrad att det nästan (bara nästan) är roligt!
Jag vill må bra. Och jag mår ganska bra. Tror jag. Ibland. Ibland inte. Eller?
Jag som alltid alltid tidigare haft stenkoll på mina känslor och psyke är just nu ute på en rejäl cykeltur! Jag vet ju för fan ingenting!
jag kan inte ens svara på om jag mår bra eller inte.
Och jag som är en mycket förvirrad person i övrigt, har ju i alla fall alltid haft koll på mitt känsloliv. Och ibland när det har varit jobbigt har jag alltid haft en plan! Men nu har jag inte ens det! Hur förvirrande är inte det då tror ni?
Jag ser för tillfället tre vägar framför mig, men jag vill att någon ska tala om för mig vad vilken som är rätt!
Vart har min kvinnliga intuition tagit vägen? Om jag nu ens har haft någon... Magkänsla är ju alltid bra att gå på, men jag fattar inte vad den säger, och varför fattar jag inte? Eller är det meningen att jag inte ska fatta och varför är det i så fall så? vad är meningen med livet och hur fan ska jag veta det? Hur blev jag sån här? Det har jag ju aldrig varit tidigare, och varför är jag sån nu? Finns det en kosmisk mening med det, eller händer saker och ting bara utan att det finns någon som helst rim och reson? Är saker och ting förutbestämda eller skapar man sitt eget öde? Eller? Vilken väg ska jag ta?

skitstövlar och stövletter

2008-11-12T17:09:00.000-08:00

Vecka 5... Egentligen vecka 6, beroende på hur man räknar.
I slutet på förra sommaren var jag odödlig, osårbar, stark, hoppfull och ett självförtroende som inte var av denna värld.
Jag kunde sitta hemma och filosofera över totalt ovidkommande saker som vilken tröja jag skulle ha på mig till festen nästa helg o.s.v. Allt var så okomplicerat! Kanske ytligt?
Här kommer den största klyscha ni har hört och det är nästa så jag kräks när jag säger det, men A gav mig en mening med livet.
Han gav mig djupare tankar, känsla och mål.
Nu är jag singel igen och längtar så frenetiskt efter den där bekymmerslösa prtyprinsessan igen. För jag vet att jag måste komma dit för att kunna komma vidare igen. Jag känner igen alla faser, gick ju igenom dem för inte alls så länge sen. Men den där jävla processen är ju så jävla lång! Och seg! Och förbannat jobbig och tråkig!

Först ska man sitta hemma och grina tills man spyr. Check!
Sen ska man börja orka ta sig upp och eventuellt gå till någon kompis och dricka kaffe, och grina där istället. Check!
Sen ska man intala sig att man är osårbar och odödlig och gå ut på krogen och dricka sprit tills man spyr, för att sen grina tills man spyr, för att man inser att man inte är redo för krogen än. Check!
Sen ska man ha en period av innesittande och sängliggandes ett tag för att man inte klarade av att gå på krogen utan att grina. Check!
Sen ska man ut på krogen igen och söka upp en snygg kille att ha totalt meningslöst sex med. Inte för att man vill, för det vill man inte, man vill bara ha sin skitstövel tillbaka, utan "bara för att". Check!
Och som om man inte mått tillräckligt dåligt, ska man upprepa denna gå-ut-på-krogen-och-försöka-känna-sig-odödlig-procedur ända tills man klarar av att inte grina.

När man kommit så långt, har det gått ca 2 veckor. Perfekt. Det är de längsta två veckorna i hela ens liv.
Sen är det meningen att man ska börja bli arg, och inte ledsen längre. Inte check!
Sen, mina vänner, börjar allt om igen! Ända tills odödlighetskänslan inte längre är intalad utan verklig.
Antal gånger av upprepad process beror på hur staka känslorna var, om ångest tillkommit som en liten extra krydda för att göra det hela ännu jävligare, hur livet ser ut i övrigt, och hur stor skitstöveln var som man blev dumpad av, och hur hans beteende ser ut.

Han kan vara den förstående skitsöveln och vill trösta, han kan vara ett riktigt praktarsel och spela på dina känslor. Han kan vara skitstöveln som inte bryr sig och verkar gå under jorden (den bästa av alla skitstövlar) och så har vi den där skitstöveln som inte kan lämna dig ifred och repektera att du vill gråta ifred!
Alla är skitstövlar om ni undrar. Här refereras alla män som skitstövlar, oavsett hur underbara de än må vara.

Jag har under en ofrivillig empirisk undersökning kommit fram till att den där skitstövlen som gjorde slut, ofta är en blanding av alla de ovanstående typerna. Men å andra sidan är inte vi kvinnor ett dugg bättre, vi beter oss också dumt och dåligt eftersom vi är sårade. Precis som män reagerar när de är sårade och ledsna. Är övertygadom att män säkert kategoriserat in oss kvinnor i olika typer av vad det då borde vara mer passande: skitstövletter.

Det finns de med stilettklack, som inte har någon pardon i sitt sätt över huvud taget. Sticker där det gör som mest ont. Det finns väl de som faller under kategorin kängor, som jag antar inte är ett dugg bättre.. Bara klampar på och över eventuella känslor. Sen borde det även finnas något som kallas för ballerinatypen. Den skulle väl då antas vara mer mjuk i sitt sätt... kanske inte riktigt lika hänsynslös som stiletten eller lika okänslig som kängan.

Men vad vet jag. Klockan är ju bara tre på natten. Men jag kan ju lika gärna yra om stövlar och stövletter istället för att försöka lösa frågan om cancer eller världsfreden, för där är jag helt chanslös.

Sov Gott! Nu blir det en tripp till medicinskåpet. Tro mig, det behöver jag.

Kanske

2008-11-11T15:38:00.000-08:00

börjar det röra på sig nu?
Inte känslomässigt naturligtvis. Lika störd som tidigare, men med jobb och lägenhet... kanske inte så mycket med jobb, men med lägenhet..
Det rör alltså inte så jag jävla mycket på sig ändå om jag tänker efter...

So long, min vän...

2008-10-29T12:20:00.000-07:00

Jag har i berusat och naivt tillståd sökt för mig värdelös kärlek
Han trodde den var sann
Jag har offrat tid till tankar, och med inbildad lycka av att ha gått vidare, egentligen bara gått vilse.
Jag har dränkt mitt samvete i vin
Jag har haft ångest
Jag har slösat min kropp på tillfälliga förbindelser
Han trodde det skulle bli mer än så
Jag har slösat vädelösa ord på betydelselösa män
Hans ord var ärliga
Jag har gett bort mitt hjärta och själ till en man som inte längre vill vara vid min sida

När andra säkert fantastiska män knackar på i livet, kan jag inte släppa
Jag väntar på att livet ska blåsa luft i mina lungor igen
Meningslösheten är överväldigande och livet är en kamp om lyckan
Jag hör fortfarande hans skratt, känner hans doft, ser hans sätt framför mig
Jag hör fortfarande hans sång
Även om han har slutat spela för mig, kan jag inte släppa...

Dead woman walking...

2008-10-16T03:58:00.000-07:00

Ok... Ibland går det åt helvete.. Det är Ok. Det går över. Paniken, attackerna, gråten.. Allt går över. Jag vet att det gör det. Jag har varit där förr. Då trodde jag aldrig att jag skulle känna mig hel igen, men på något vis kommer man alltid över allt. Oavsett vad som händer så börjar man sakta men säker att leva igen, oavsett vilken tragedi man råkar ut för.
Det går över! Är vi där snart??

surte

2008-10-03T04:50:00.000-07:00

Fan också... Han snodde "min" textrad... Simmat långt ut ifrån land. Precis så tänkte jag beskriva mitt sinnestillstånd. Men mister hann före, men med all rätt eftersom det är "hans" musik... Jag får väl försöka hitta någon annan liknelse... Surte-state-of-mind är ju ett annat sätt att beskriva hur det känns. Inte så många kanske förstår surte-fenomenet, men jag kan förklara: kaos. Den här helgen ska jag tillägna hjärtat, inte hjärnan. Jag ska inte grubbla, analysera, vända och vrida på varje ord, älta, fundera... Jag ska bara vara och känna efter. Lyssna till vad min kropp och själ säger till mig. När man kommer till den punkten att det inte längre hjälper att tänka, för att man kommer i alla fall inte fram till något, då har man kört fast. Då måste man bara släppa tankarna. Svaret finns inom en, det gäller bara att låta det komma upp till ytan...

Navigerar för fullt...

2008-08-24T15:07:00.000-07:00

Vad blev det för kurs?
Har kryssat länge nu... och det vet ju alla (nästan) att det är ju en jävla omväg för att komma fram till målet.. höger, vänster, höger, vänster.... när man egentligen bara vill rakt fram!
Men ibland är det ju motvind.. och då får man kryssa fram bäst man orkar och vill.
Det har varit motvind länge nu. Då kan det vara svårt att hitta tiden att ta ut en bra och fördelaktig kurs.
Men nu tror jag att jag har hittat en bra kurs.. några grader hit, några grader dit. Lokaliserat grund och grynnor och andra stora sten och otäckheter som kan innebära läckage... Många olika faktorer spelar ju in för att man ska komma säker och torr i land. Väder och vind som jag inte har kontroll över kan mycket väl sänka skutan. Men man får väl göra sitt bästa och hoppas på följsamma vindar och ett gynnsamt hav...

----brassa storseglet!----

Time Out!

2008-08-11T13:34:00.000-07:00

Time Out!
Höger? Vänster? Eller kanske rakt fram?
Ja vem vet... Zaida, någon?

bättring?

2008-08-11T00:55:00.000-07:00

Nej...
snarare blir det bara värre.
Men jag har snart semester, eller snarare inget att göra=arbetslös.
Då förväntar jag mig att det blir lite bättre. Lite ledigt behöver alla männiksor.
LOVE

Romantik-immun?

2008-05-28T14:53:00.000-07:00

Tittade på SATC nyss...
Serien har en del intressanta aspekter och funderingar kring singellivet och dejtinsituationer... Och det här med romantik. Har vi (kvinnor, eller i alla fall jag) blivit immuna mot romantik? Om en man överraskar med blommor, säger vi inte då: Vad har du gjort nu då?
Eller om vi blir utbjudna på restaurang, antar vi inte då att mannen som står för gesten har varit otrogen? Sucker och rullar med ögonen om mannen kommer hem med räkor och vitt vin?
Det som anågs vara romantiskt förr tycker vi idag är ganska patetiskt, klyschigt och har hög yeak-faktor?
Jag menar, vem tycker att det är gulligt att bli bjuden på jordgubbar och champagne? Är det inte bara "slemmigt"?
Vad anses som romatiskt? Finns det fortfarande kvinnor som kan förföras med räkor och vitt vin? En serenad skriven enbart till sin ära? Jordgubbar och champagne? Ett varmt bad med rosblad överallt? Det är ju obehagligt, de fastnar ju överallt de där rackarna...
Har vi blivit för cyniska?
Min idé av romantik är nog de små gesterna. Fotmassage efter en lång dag på jobbet, ett inspelat avsnitt av ens favoritserie som man annars skulle ha missat av någon anledning (numer nedladdat). Den traditionella synen på vad som är romantiskt har inte utvecklats i samma takt som kvinnans syn på det hela...
En annan sak... om jag jag ska fortsätta på min min mer hysteriska bana, allt före de tre orden räknas inte? Är det en allmän uppfattning? Och vem räknas det inte för? Mig? Honom? Que?

I´m so fucked up

2008-05-22T08:41:00.000-07:00

Såg en film om Freud i dag på lärarträffen. En svartvit tvåtimmare med dålig bild och ett väldigt sporadiskt ljud...
På Freuds tid kallade man psykiska sjukdomar för hysterior, från hysteria (latin) som betyder livmoder. Alltså överhängade kvinnor som led av dessa hysterior. Som kvinnan gestaltades på filmen, och andra gamla filmer är kvinnorna faktiskt ganska hysteriska. Dramatiska...svimmar, tar sig för pannan, suckar...
Inte undra på att kvinnor kallas hysteriska när de beter sig så där... Jag började fundera över om kvinnor fortfarande är lika hysteriska.
Först kom jag fram till att kvinnor inte är det längre. Efter ett par minuter fick jag ändra uppfattning. Vi kvinnor är fortfarande lika hysteriska, vi har bara förklätt hysterian. Istället för att uttrycka vår hysteria i det öppna, kallar vi det tjejkväll som egentligen är en pseudonym för terapikväll. Där paratar vi om våra odågor till män, pojkvänner, deras ovilja att binda sig, flytta ihop, inte ljuga för oss och alla andra saker vi kvinnor hakar upp oss på.
Vi får utlopp för vår frustration över att vår partner helt enkelt inte förstår oss eller inte lyssnar på vad vi säger.
Och vad jag kom fram till under filmen var att jag, precis som alla (nästan alla) kvinnor är hysteriska... Ok, hysterisk kanske är ett lite starkt ord, men i det här inlägget får det stå för "hang-ups", ängslan, ältande, orolighet, otillräcklighet osv.
Jag har under den senaste veckan pratat med mina flickor om det här jävla älskandet. Jag har fått samma svar från alla vilket är: "visst borde du få respons"
Jag vill inte höra orden sägas tillbaka, så länge han inte menar dem. Det värsta jag vet är när orden kommer för tidigt. Senast en pojkvän sa de där orden till mig, hade vi bara varit tillsammans i några månader, och han fick en utskällning. De där tre orden är otroligt viktiga, så de ska inte användas utan mening och känsla bakom. Men det är ju inte det jag begär, jag vill bara ha en lägesrapport. En fingervisning om hur han känner inför att jag sagt det, om jag är på rätt spår eller om jag är dead woman walkning... Hysteriska tankar från en hysterisk kvinna.

Those three words

2008-05-18T10:45:00.000-07:00

Nu är det bara att vänta... Hur långt tid brukar man få på sig? En vecka? En månad? Enligt konstens alla regler måste jag ju göra slut om det inte kommer ett "jag älskar dig" tillbaka inom en viss tidsrymd. Jag är ärlig men känner mig... utplplånad på något vis... och sårbar... och i underläge. Konstigt känsla, men man ska ju säga vad sitt hjärta tänker, eller ska man bara säga det som ens hjärna tänker? Det som hjärtat ibland vill säga kan man ibland önska att man håller tyst om. Det hjärnan vill uttala är ju oftast mer genomtänkt än vad hjärtat har att säga. Invecklat det blev det där, som vanligt.
Att jag älskar igen och jag har sagt det helt på egen hand har aldrig förut hänt i min historia och är i alla fall ett gott tecken.... Hurvida det håller eller inte får tiden utvisa...Men hur länge orkar man vänta? Vänta på domen? Hur länge ska han överlägga innan man får ett svar tillbaka, eller kanske snarare är det så, att sen de tre orden uttalades, kanske förhållandet dömdes till elektriska stolen...? han vet bara inte hur han ska plädera för sitt svar...
Oavsett vad svaret blir.. om det blir "jag älskar dig också" eller "jag tycker om dig men är inte redo att älska" (klyschésvar men dock ett svar som man måste ta med i beräkningen) eller, "vi måste prata" så kan han väl inte få all tid i världen på sig att komma fram till ett svar? Någon form av respons vill jag ju ha... Eller kanske mer en lägesrapport... Han har ju fått en mycket klar lägesrapport från mig... och det är väl inte mer än varje flickas rätt att få en hint av svar tillbaka? Eller?

dead woman walking?

Någon att stå still med..

2008-04-22T09:16:00.001-07:00

Ibland vill man bara stå still med den man tycker om... och jag vill stå still med Andreas...
När det inte finns någon rastlöshet eller frustration över att det måste "hända" något i förhållandet. När man är nöjd med att bara "vara" med den man är tillsammans med. Det är en underbar känsla av att ha hittat rätt...
Det finns inga frågeteckan, man känner sig bara tillfreds av att vara tillsammans och njuter av att vara lycklig...
Skynda långsamt är ett bra koncept. Det ger en tid att hitta varandra och sig själv i relationen. Den här gången har jag verkligen skyndat långsamt. Vi tycker om varandra jättemycket, men vi bor inte ihop, har inte ens bytt nycklar. Men vet ni vad? Det gör mig absolut ingenting, tvärtom, det ger mig lugn. Det betyder ju inte att vi tycker om varandra mindre för att vi inte har flyttat ihop eller planerar vår framtid som om den vore gemensam... Allt kommer med tiden, och att "se tiden an" som annars var ett så hatat ordspråk i min värld är faktiskit riktigt bra...
Det finns ju dem som flyttar ihop och förlovar sig inom ett halvår, och det behöver inte vara fel. Man gör det som känns rätt, och det är individuellt. Det finns ingenting som säger att det håller längre bara för att man väntar och tar det lite piano, lika lite som det är några garantier för att det kommer att hålla bara för att man har villa, volvo och vovve inom tre månader...
Jag har alltid trott att om det är rätt, då dår det fort! Då har man hela paketet i ett naffs!
Nu har jag bytt prespektiv... Det kan vara lika rätt att bara tycka om varandra utan alla dessa attribut och måsten, om inte ännu mer rätt...Alla dessa saker som förväntas hända i ett förhållande tycker jag är jobbigt, ett slags nödvändigt ont. (förlovning, flytta-ihop-procedur osv.) Jag ser det nog som en press och att det ska vara så. Jag vill att det ska falla sig naturligt, och med Andreas känns allt naturligt och jag känner ingen som helst press från honom. Han har inga orimliga krav eller föreställningar om hur det "ska vara". Det är tur att vi alla är olika, men jag har haft tur som har hittat en man som är lik mig i den här snårskogen med allt tyckande hit och dit. Jag mår bra...

Blue pill, or red pill?

2008-04-10T12:45:00.000-07:00

Jag vänder ut och in på mig själv, jag kämpar febrilt för att vara alla till lags.
Det känns som om jag förlorat mig själv helt och hållet. Många säger till mig att jag är inte mig själv längre, "du är så annorlunda när hon är med" "du är inte dig själv när han är med" "du är tillbakadragen när han är med" "du flamsar när hon är med".

"Du har skalat av nästan hela din personlighet"

Jag försöker så mycket, jag är så rädd för att inte vara till lags att jag blir mer och mer intetsägande. Mitt jag börjar anta en gråaktig ton... ju mer intetsägande desto färre fel gör man väl... Är det inte så? Om man är tyst säger man ju åtminstone inte fel saker...

Det spelar inge roll hur mycket jag tänker på vad jag säger eller hur jag säger det, så blir det fel.
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker tänka efter före, för att det inte ska bli fel.. så blir det fel i alla fall..
Det spelar inge roll hur mycket jag än försöker modifiera mig själv, göra om, ta bort egenskaper jag vet inte är önskvärda, lägga till med saker jag vet uppskattas, tycka om eller ogilla de rätta sakerna, diskutera de rätta ämnena, ha de rätta ambitionerna... Jag misslyckas i alla fall.
Jag verkar vara otillräcklig i alla relationer jag tar mig för.

Det enda jag verkar lyckas med är tentorna i skolan, men vem kan vara lycklig över ett VG i tid och evighet?
Hur i helvete blev det så här?
Vart finns svaren? Vad är rätt?
Jag vill inte vända ut och in på mig själv längre... jag vill veta vad som händer om jag tar det röda pillret.. och vad som händer om jag skulle ta det blåa...

Always in the rain

2008-04-09T04:08:00.000-07:00

Varför blir man alltid sams i regnet? Alltid i regnet...
Han/hon kom gåendes i regnet.. alltid i regent... Varför?

Våren...

2008-04-01T08:32:00.000-07:00

Just i dag är det vår i alla fall... I morgon är det väl snöstorm, drivis och 20 grader kallt!
Det är underligt vad lite sol och fågelkvitter kan göra för humöret! I dag har jag och moster druckit kaffe i skärgårn, njutit av solen och räknat gula bilar. Ännu mer underligt är att det verkar finnas så många fler gula bilar på våren och sommaren än under resten av året.

Längtar efter de där ljumma sommarkvällarna, när det räcker med att ta med sig en tunn kofta när man ska ut på kvällen, nattdoppen, grillfrster ända fram till morgonen, ljust dygnet runt, varma sommardagar med glittrande vatten, stekheta klippor, flipflop istället för strumpor och skor... tunn klänning istället för jeans och jacka..
Förhoppningsvis bara några få månader kvar... Längar efter att uppleva sommaren med Mister... Tror han är en riktig badpojk. Precis vad jag behöver! Ett blötdjur till pojkvän =) Kan bli ganska tråkigt att bada själv... Mitt blötdjur till kusin är ju inte alltid hemma och håller mig sällskap.

Kan i och för sig bli en ganska tråkig sommar eftersom den här lilla fröken förmodligen kommer att bada mer i jobb än i det glittrande vattnet.. men men... Värmen och solen får man ju i alla fall gotta sig i trots att man jobbar.

Puss på er och njut av solen medan den är framme!

Förnuft efterlyses... som vanligt

2008-03-29T18:37:00.000-07:00

på fyllan..
varför verkar man ständigt tappa bort det där sunda förnuftet när man är på fyllan??
jag vet inte...
Mr Mister.... varför blir det alltid så fel?
Jag tycker om honom så in i norden mycket, men varför blir det alltid så fel? Kanske för att man är så in i norden rädd för att det just ska bli så fel?? Jag vet inte...
Jag vill va med honom... jag tycker om honom så mycket att det gör ont ibland...
Tillsammans med honom ser jag en framtid.. en framtid med möjligheter och lycka.. Men varför i helvete ska allt va så komplicerat?
Ja ja, det är väl så det ska va antar jag. Livet ska va inte alltid vara lätt. Det gäller att se tiden an, och säga JA till livet!

Zaida efterlyses... som vanligt.

2008-03-25T16:08:00.000-07:00

Alla kan vi behöva en Zaida då och då... ibland mer ofta än vanligt. Jag tycker det har varit många efterfrågningar efter en Zaida på sista tiden... Ingen jag känner (inklusive mig själv) är ju vaken synsk eller tankeläsare... Tala klarspråk så undviker man missuppfattningar!

Påsken va en katastrof, som vanligt. Långfredagen va som den heter.. Låååång!
I alla fall på natten, vilket egentligen är påskafton, men den var lång den med!
Hela min bekantskapskrets pikar mig för min totala black-out-fylla i fredags. Jag vet verkligen inte vad som hände. Efter en flaska vin, som faktiskt inte är så mycket, fyra-fem glas beroende på storleken på glasen och en öl kunde fröken inte stå på benen längre. Men glad i hågen (innan flaskan med vin bestämde sig för att slå mig i huvudet) åkte vi till Varvet. Där gick fröken tydligen raka spåret till toaletten, låste in sig och spydde i en timme eller så. (Detta har jag inget minne av). Tur för mig att jag hade änglavakt i form av Frida som fick ringa taxi, åka hem med mig, mer eller mindre bära mig upp till lägenheten och lotsa mig till badrummet. Där hade jag och toastolen ett lååångt förtroligt samtal som varade ända fram till morgonen.
Utan Frida hade jag förmodligen spenderat natten på hotell Gripen.. och det hade inte varit så roligt....
Ibland slår det fel.. man kan ju tycka att man har lärt sig när man är fyllda 25 år... men ne då.
Men jag får öva vidare till helgen då Moster fyller år och det vankas mat och vin.. igen! Hoppas det går bättre den här gången.

Börjar få lite tentaångest också.. det märks för lägenheten börjar bli ovanligt städad...

Tasch och Spajk på er!

Välkomna till Värmland!

2008-03-20T15:34:00.000-07:00

Ska ni vara, frölundaiter!
Vi ska ta emot er i en arena som har en fungerande klocka, alla tekniska modernigheter som kan behövas för att kunna arrangera en match i elitserien. Vi ska inte bete oss som idioter och kasta in glasflaskor på isen så hela jävla skiten måste spolas om.

Jag blir så trött...
Jag skulle lätt (nja, lätt och lätt, nej. men lättare) kunna acceptera en förlust om den vore solklar. Men nu va den inte det och jag blir VANSINNIG!

Så här ligger det till:
Med fem sekunder kvar hade FBK tekning. Pucken hamnade nere i hörnet och slutsignalen tjuter. Problemet är bara att slutsignalen gick på tok för tidigt!
Frölundaspelarna slutade att spela, medan Mikael Johansson gjorde ett myyycket vackert mål efter att Kåberg rensat upp lite =)
Johansson gjorde mål helt klart före de ordinarie fem sekunderna var slut.
Enligt mikrofonen vid sekretariatet var det tid kvar på klockan när pucken gick i mål.
Efter mycket om och men dömde Andersson spel med TRE sekunder kvar på klockan.

Ja förstår inte... Verkligen ingenting. Målet blev bortdömt eftersom slutsignalen gått. Ändå dömer Andersson spel i tre sekunder till, men målet är fortfarande bortdömt, eftersom matchen är slut. I min värld spelar man inte ytterligare tre sekunder om matchen är slut, men så gör man uppenbarligen i Frölundaborg.

Slutsignalen gick efter 3 sekunder, alltså ett par sekunder för tidigt. För att citera min lika upprörda kusin Frida:
"i en modern värld går slut-signalen automatiskt samtidigt som klockan slår 20:00, men i o med att Frölundaborg är en av de få som inte renoverats på 100 år så är det fortfarande en snubbe som sitter o ska trycka på knapp samtidigt som klockan slår 20:00, men det hände ju inte här, han var 3 sekunderför tidig. Och däri ligger frågan: ska man lyssna till slut-signalen i ett sånt läge, eller ska man titta på klockan det finns ju inga regler för det Fördet SKA JU INTE HÄNDA!!!"

fem sekunder kvar av matchen.... Målet kommer efter fyra sekunder.... Slutsignalen går (enligt Andersson, eftersom han dömer att det är tre sek kvar att spela) efter två sekunder...
Que?

Mummelgruff....
Välkomna till Värmland på påskafton!

De vuxnas lekar

2008-03-15T03:03:00.000-07:00

Är ofta utifrån det naturliga barnets jagstruktur. En objektiv analytisk diskussion är ofta utifrån den vuxnas jagstruktur.
Det blir fel i kommunikationen när man sänder budskap från det naturliga barnets jagstruktur till en annan persons kritiska vuxnas jagstruktur.
(Jag förstår att de flesta inte fattar vad jag pratar om som inte läst om jagstrukturer och psykologi).
Inte konstigt att vi ibland inte förstå varandra. Tror inte det handlar så mycket om manligt och kvinnligt språk, mer om budskap sända från en struktur, tas emot av en annan persons struktur, men det sända budskapet tas emot eller var kraftigt missriktad till fel struktur.... Snurrigt som vanligt... Men har man fattat grejen förstår man varför vi ibland pratar förbi varandra.
Jag måste börja rikta mina budskap lite bättre.. Och hoppas att de tas emot av det tilltänkta jaget hos den andra personen. Men fan vad det är jobbigt... Eller det kanske snarare handlar om att få iväg ett budskap, punkt! Sen när blev jag en sån intesägande person?

Varför?

2008-03-13T06:10:00.000-07:00

Man ska akta sig för att önska sig saker, de kan mycket väl slå in...
och när de väl gör det, då är man förmodligen på en helt annan plats än vad man var när man önskade... Blev invecklat som vanligt. Kontentan: Önska försiktigt!
Må gott

Nu är det kvällen och jag laddar för fullt inför kvällens match mellan Färjesta och Frölunda...
Nu jävlar! Hoppas att det går bättre den här gången... 35 sekunder my ass!!! Tyvärr har vi ingen Jensen med oss med den största och högsta pipan i dag, men vi flickor får väl klara oss ändå! =) Folkhopen brukar ju trots allt skingra sig även för min lilla röst mot tredje perioden! Tyvärr har jag en jäkla träningsvärk i armarna, så jag vet inte hur jag ska orka stå och hoppa och skrika och klappa händerna i två timmar, men det ger sig nog!
Puss till Påsk!

Kom hem, glad och med massa energi eftersom Färjesta slog gubbarna från gbg!
Slog mig ner framför datorn... till "It´s complicated" Va? Varför ens skriva så när det inte är så? Morrr...

Min Mister har börjat blogga!

2008-03-05T23:27:00.000-08:00

Japp, helt sant!
Tycker det är jätteskojjigt! Lite ovanligt med killar som bloggar på fritiden. Annars är det nog mest kvinnor som har behov av att blogga, skvallra och delge sina åsikterpå det här viset, så länge man inte heter Perez Hilton då förståss! Tycker det ska bli spännande att se vad han har att säga om livet! Så nu flickor får ni en till blogg att kika på, länkar hans sida där alla andra är länkade. (Vet att du GoseIda kommer att vara sååå nyfiken *s*).

Fler nyheter är att jag äntligen kommit igång med träningen. Har varit igång i en vecka ungefär och det känns helt jävla underbart! Det va så länge sen jag kom igång med det på riktigt. Man blir så mycket piggare och får så mycket mer energi, och det kan jag behöva! (Dock inte på kvällarana, det är ju fortfarande stört omöjligt att sova då!).
Dessutom har jag lovat Mister att jag ska börja springa med honom.... Hmm... det vill jag lova kommer att bli en syn för gudarna. Jag har extremt dålig kondition. Har aldrig någonsin idkat denna idiotiska träningsform. Men men, det är väl aldrig dumt att prova något nytt och utmana sig själv då och då.

Fick nyligen inbjudan till klassfest också! 10 år sen vi gick ur 9:an... Åren går och vad har man gjort egentligen? Man får sig en tankaställare.
Visst har jag jag haft kul i 10 år men sen då? Jag har tagit mig genom gymnasiet och efter mycket om och men med ganska bra betyg. Lyckats ta mig in på universitetet och klarat mig hittills. Jobbat på restaurang, café, jobbat på anovo, casco, maxi, sålt prylar som telefonförsäljare, varit seglingsinstruktör, vikarierat som lärare på mellan och högstadiet, kulissmålare och en massa andra korttidsarbeten...
Har aldrig bott i en och samma lägenhet i mer än ett och ett halvt år sen jag flyttade hemifrån när jag var 15. Det säger ju en del om en som person. Jag är nog en gansla rastlös själ...
Undrar när jag ska hitta någonstans att stanna upp och stå still...

Skottdagen!

2008-02-29T17:13:00.000-08:00

Och inte har jag friat! Nu får jag snällt vänta i fyra år innan jag får möjligheten igen.
Mister tyckte att det skulle passa om åtta år, men om vi fortfarande är tillsammans om fyra år, och vi fortfarande inte pratat om så mycket som en tillstymmelse om giftemål, då är det fan på tiden! Jag blir ju inte direkt yngre och man kan ju inte vänta huuuur jävla länge som helst.
Om jag skulle få för mig att fria om fyra år, då är jag 29... och det går ju inte i en handvändning att planera och fixa inför ett bröllop, så det kanske tar ytterligare ett år eller två efter själva frieriet... då är jag ju över 30! Tänk då om jag skulle vänta ytterligare fyra år.. nä fy fan det går inte!! :-)
Men det är allt en jävla tur att det är hela fyra år kvar! =)
Undrar hur många kvinnor det finns därute som friat i dag, och undrar hur många av alla dessa kommande äktenskap som kommer att sluta i skilsmässa? *sjunger* Always look on the bright side of life, la la, la la la la la la!
Nu är det dags för mig att sussa lite.
LOVE

Jag förflyttar mina trupper framåt...

2008-02-24T21:23:00.000-08:00

Nu är det måndag morgon, klockan är 06:30 och jag har varit uppe en timme! Oförskämt pigg!
Hade stora förväntningen på helgen, i alla fall fredagen. Hade tenta i torsdags, var ledig i fredags, så fredagen bestod av att städa garderoben! Sen stod vin och mat hemma hos Moster på schemat! Vi hade jättetrevligt!! Planerna var att äta, dricka och sen gå ut på krogen och lyssna på blues. Det skulle visst vara jättebra, nån känd amerikan som flyttat till Norge.. Men nja, jag tyckte bluesen va bättre förra gången... För då va ju pappa med! *s* (Kan ju vara så att jag är lite partisk). I alla fall var kära mor och far redan där när vi kom dit, så vi fick dricka lite vin tillsammans!

Flickorna från i lördags! Synd bara att Moster aldrig kan hålla ögonen öppna!

Lördagen bestod av ett besök till Kil med mamma och pappa, en vän till familjen som nyss fått en liten söt dotter. =) Det va säkert 10 år sen jag träffade honom sist! Han har ny fru, (också amerikan!) som var mycket trevlig, en bedårande liten dotter, underbart hus.. Så lyckligt så lyckligt...
Efter den lilla utflykten bjöd the Delgogs på mat. Räkor, bläckfisk, nudlar, grönsaker. Smarrigt som tusan. Min Mister hade varit med och lagat maten. Så gott så gott!
Men sen va det roliga för den helgen slut! Det kan inte vara bra jämt. Jag och Mister blev osams, eller Mister blev osams med mig tror jag, och då blev jag osams med honom. Vuxet *s*
Tänker minsann inte vara den som ska vara resonlig och den vuxna jämnt. Det verkar ju inte direkt fungera, så man kanske skulle bete sig som en 3-åring tillbaka? Ja vi får se. Jag kör på den linjen så länge, orkar verkligen inte bry mig!
Men nu ska det bli skönt att äntligen få åka till skolan snart och börja en ny kurs. Underbart?!Eller kanske inte.... Jag har hört att det är en metodkurs till... Fy fan... Trodde det va psykologi jag läste, men nee... tydligen inte!
En bra sak är i alla fall att min underbara älskade Mumsa kommer hem i dag! DET, mina vänner, är heeelt underbart!
Until next time!

Fan ta dig Jonas....

2008-02-18T12:32:00.000-08:00

Om inte processen sätter i gång innan torsdag....
Förlitar mig helt på Jonas i det här läget. Han säger att lärandet är en process, och han pånminner oss andra i studiegruppen ständigt...
Vi börjar bli rätt trötta nu, plugg varje dag, från morgon till kväll.... och så Jonas tjat och tjat om den där jävla processen! Han är ju turligt nog ironisk när han tjatar på om den där processen... svårt att återge en stämmning i skrift, som uppkommer när man umgås nästan jämt. Pluggar tillsammans, äter tillsammans, blir förbannade för att man inte fattar något tillsammans, en massa interna skämt, som t.ex: "Vänta på processen".
Enligt Jonas ska den komma igång, och det gör den oftast om man lägger sig ner i soffan och tittar på TV och slappnar av, så ska tydligen kunskapen bara sitta där i huvudet helt plötsligt...! Det är en process!! Va blir de??
Stina är lugn och intalar oss att det kommer att gå bra, Niklas är våran alldeles egen hacker-expert (och på dataprogrammet SPSS som vi alla måste lära oss).
Vi är några huvuden kort för tillfället, Linnea och Erika är hemma i deras hemstäder och försöker få gång processen på egen hand, men i morgon är vi fulltaliga igen! Skönt!
Nä, nu ska jag slöa ner mig i soffan och vänta på att den där jääävla processen ska komma igång....

Nja...

2008-02-16T12:15:00.000-08:00

Ledsen, stressad men trött, känner mig deprimerad, ensam... Fast jag är ju inte ensam, har ju massor med vänner, men ändå... Ibland kan man känna sig som om man inte duger till någonting i världen. Dum och trög, ointelligent, ful och tråkig... Nja.. jag vet inte ja vad tusan meningen med det här livet är.. Kan det vara så att det är den snabbt nalkande tentan som ställer till det i huvudet?
Interbedömarreliabilitet? Validitet? Operationalisera? Box-plot-diagram? Va? Va fan? Vad är meningen?
Det är lördagkväll och jag kan inte koncentrera mig på något annat än alla jävla begrepp och det knyter sig liksom i magen varje gång jag kommer på något begrepp jag inte kan förklara på rak arm.. Prestationsångest? För stor press på mig själv? Nja.. kanske.
Ska nu återgå till att göra precis ingenting förutom att må illa och ha prestationsångest...
Fantastisk aktivitet så här på lördagskvisten...
LOVE

Tänkta tankar

2008-02-02T15:35:00.000-08:00

Man vet aldrig vart livet för en...
Men man ska aldrig bara flyta med. Det finns alltid val i livet, och man ska alltid gå den vägen hjärtat väljer. Inte bara göra så kallade "smarat val". Jag tänker mig att många resonerar som så att de inte vågar välja att gå vissa vägar och hittar på ursäkter för att inte föja sitt hjärta, som "vad ska hända med huset/ekonomi/vännerna då"? "Hur ska jag klara mig då"? Man ska aldrig ge upp för lätt, men inte heller stånga sig blodig för att man gett sig fan på att det ska vara på ett visst sätt. Svårt att hitta balansen...
Man ska alltid fråga sig själv inför livets alla vägskäl -Vilket val kommer jag att må bäst av?
Våga sätta sig själv i främsta rummet och säga ifrån om man hamnar i en situation man inte är bekväm i. Att kunna älska sig själv till 100% och aldrig aldrig nöja sig med det näst bästa. Att själv anse sig själv vara värd det absolut bästa och aldrig tumma på den regeln..
Det må vara en klyscha, men varje individ är unik och älskavärd.... Tänkvärt.
LOVE

Lycklig...

2008-01-31T09:07:00.000-08:00

Känner mig otroligt tillfreds med mitt liv för tillfället (men det är väl som sagt bara tillfälligt, optimist?).
Satt just och tänkte på året som har gått... Det började ju inte så bra. Osams som få med exet på självaste nyårsafton, och det blev ju aldrig egentligen nåt bättre efter det...Bara mer bråk som aldrig reddes ut. Det va väldigt mörkt under våren och en bit in på sommaren också...
Som tur är hade jag mina underbara vänner... Moster som lånade ut sin soffa under flera månader, paret Delgog och Andersson som tog hand om mig, pratade med mig och ställde upp varje dag... Skönt med vänner!
Sommaren blev ju inte så tokig som man skulle kunna tro med det bagaget. Men mot hösten kände jag att singellivet förvisso var roligt, men att jag nog trivdes bättre tillsammans med någon... Så jag bestämde mig för att avsluta alla flörtar till höger och vänster, som ändå inte skulle leda någon vart och vänta på att någon seriös dök upp... Aldrig trodde jag att han skulle dyka upp så fort, och vara så rätt...
I en liten stad känner alla alla och det är lite svårt att hitta någon "ny". Men jag lyckades...
Vi är förmodligen det mest otippade paret i den här stan, men det kanske är det som gör att det är så bra?
Timmsammans med min Mister känns livet underbart. Vi har inte varit tillsammans så värst länge, men vi verkar vara på samma sida av livet, vi vill samma saker, rädda för samma saker, längtar efter samma saker. Hans familj är underbar och redan första gången jag träffade dem va det som att komma hem.... Underbar känsla av att man hittat rätt på något vis...
Han är inte alls min "typ" men som jag konstaterat förut har det här med typer ingenting med verkligheten att göra.
Jag kan inte riktigt få nog av honom... han har allt jag vill ha. Och den listan är ju inte direkt kort.. =) Vi kan prata i timmar om allt och inget, ha långa diskussioner om saker man inte vanligtvis sitter och pratar om, vi kan flippa ur totalt och bara skratta, bete oss som två barn och bara vara barnsliga... Han har ett sätt att kyssa mig på som gör att det pirrar i hela kroppen. Han är underbar =)
Nu ska jag släpa min lyckliga kropp till min mister och krypa upp i soffan med honom och titta på film och äta godis.... Livet ser rätt ljust ut...
LOVE

Tasch, spajk!

2008-01-27T12:54:00.000-08:00

Söndagkväll... äntligen hemma!
Har spenderat helgen i sthlm med min Mr Mister, hos hans bror med flickvän.
Vi har haft det jättebra. Misters bror och Mister själv är så otroligt lika i viss avseenden så man tror det är en och samma person! Många skratt under helgen har de blivit! Misters bror och hans flickvän är supermysiga båda två. Har bara träffat dem ett par gånger tidigare, med det känns som om jag känt dem i i flera år! Skönt med sådana människor!
I lördags släpade jag runt på Mister med bror på jakt efter Dubliners, trodde att jag hade fått en släng av väl utvecklat lokalsinne, men icke då... hittade inte, till slut tröttnade bröderna och tog kommandot. Vi hamnade alltså inte på dubliners... Vi hamnade igenstans faktiskt, yrade runt i stockholmsnatten tills vi åkte hem, men många skratt blev det under tiden!
Söndagen spenderade jag och Mister hos min bror som också bor i sthlm. Träffade lilla söta brorsonen för första gången i dag. Han är tre månader och ursöt!
Har haft en av de bästa helgerna på länge =)
Och inte ens lite osams har vi varit... inte det minsta! Nu är jag hemma och min Mister är hemma hos sig och det är sååå tomt helt plötsligt... svårt att helt plötsligt behöva gå och lägga sig själv! Vi har sovit tillsammans nästan varje natt i drygt tre månaders tid... blir så svårt att somna ensam då.. =(
Men det får gå det med. Får vänta med att gosa tills i morgon!
Den som väntar på nåt gott...
Osså mammagao.. verkar som det blev en bar helg till slut i allla fall? Va e det för snygg kjol från kolla anna? måste jag få se! köpte en skjorta därifrån i veckan, superläcker, som alltid med koola anna!
Ha en bra vecka nu godingar!
*PÖSS*

Fuller..i..fallera falleri...

2008-01-18T18:09:00.000-08:00

*hick*
Va e de för fel med att ta ett..eller tre glas vin och en o annan öl när man äntligen lyckats ta sig igenom alla helvetiska tentor i slutet på en A-kurs?
Nog för att det bara är en A-kurs, inte direkt kärnfysik, men dock ändå, klarat alla tentor hittills är väl bra? Kan man få fira då eller?
ja.. så är det, slut på diskussiononen helt enkelt...
Gud va jag vill sova... äntligen är jag trött! Tänk om jag kunde somna också... det vore ju himmelriket...
*love*

Tillfreds...Eller?

2008-01-17T13:20:00.000-08:00

Det går bra i skolan, skrev VG på förra tentan, har en underbar Mr att krypa upp i soffan med och som jag tycker så mycket om, har underbara vänner som jag älskar och som alltid finns till när man behöver. Min familj är lika underbar den. Mitt liv är fulländat.
MEN VA FAN ÄR DET DÅ?
Jag kan inte sova, grubblar mycket, känner mig ibland ganska orolig, lätt till gråt och känner mig ofta "känslig". Vad är det för fel?
Jag kanske skulle gå till en hjärnskrynklare? Nä... oh vad jobbigt... Kanske kommer fram till att jag är svårt psykiskt störd eller nåt...
Jag undrar vad det är för fel... Eller är det bara en period kanske? Har jag en livskris? Hur vet man att man har en livskris? Kan man ha en ålderskris kanske? 25-årskris? nej....
Nä, det tror jag inte, inte jag inte, inget knäcker ju mig.
Tyvärr ringer Annas ord i öronen på mig, "Jag trodde ochså att jag va stark, att det drabbar inte mig". Men så en dag stod hon där, depressionen var ett faktum. Men nej.. inte jag inte, jag är inte deprimerad. Mitt liv är ju fulländat! Eller?
Herregud... Den man känner bäst borde ju va en själv, men tydligen inte. Egentligen så känner man nog sig själv sämst... yrar som vanligt, men det är ju jag i ett nötskal, så pass väl känner jag mig i alla fall... Förslag någon?

En vanlig helg i lilla Hålan

2008-01-15T15:57:00.000-08:00

Började väldigt bra med att min mormor "söp ner" mig på två glas vin...

Hade inte sovit på 36 timmar, eftersom jag hade haft tenta på fredagen och fick panik torsdag kväll... Ingen sömn den natten...

Skulle hem till min Mr Mister och mysa på kvällen, men kom inte dit förrän klockan va halv tio... Men jag tro inte det gjorde så mycket eftersom han hade besök...

Mer vin och en hemsk skräckfilm som jag fick dödsångest av.. Trevlig kväll... =)

Hela lördagen spenderade vi i sängen med en varsin bok... Mysigt. Läste ut Larssons kriminalroman, hur bra som helst. Den satte jag genast i händerna på Moster. Hon gillar ju sådana där böcker, så hon kommer att älska den här!

Längtar efter att få ägna mig åt del två så snart som möjligt.. ska bara fixa tentan först!

Lördag kväll spenderade jag med att dricka vin hemma hos Moster för att sen gå och gratulera Per som fyllde år. Sen bar det av till Jurassic Park... Vad jag nu skulle dit och göra, men Moster satte mig och sig själv i en taxi och så va det inget mer med det!

Söndagen hade jag önskat att jag spenderat sovandes hela dagen, men släktmiddag stod på schemat så det va bara att snällt gå upp vid tio. Egentligen inte så tidigt, men nog så tidigt om man är trött och aningens bakis!

Men jag har visst för mig att vi hade väldigt roligt i alla fall!

Jag tog ca 15 bilder... det här va den enda med liiiite skärpa.. naturligtvis på mig och Helena =) Ett och annat foto på en sko, dansgolvet, skogen, en och annan lyktstolpe (hade tydligen en fascination för lyktstolpar i lördags) och på Stefan... i alla fall tror jag att det va Stefan.. det syns inte så noga =) Man är ju en sådan mästerfotograf efter fyra glas vin! Det var några fler väl tänkta tankar som jag skulle dela med mig av till omvärlden, men jag måste återgå till tentaskrivandets underbara värld, så jag tror jag får återkomma...

Spriten räddar folk från sporten!

*love*

Jag kan inte sluta!

2008-01-09T04:27:00.000-08:00

Läsa! =)
Vem hade kunnat tro att lilla jag skulle fastna i en kriminalroman?? Jag tycker ju inte ens om kriminalromaner, men nu kan jag knappt lägga boken ifrån mig!I natt vände jag och vred på mig så försiktigt så försiktigt så att inte min Mister skulle vakna och släcka lampan och säga åt mig att jag ska sova!
Det va ju han som köpte den till mig i julklapp... Så han får ju skylla sig själv att jag ligger och läser på nätterna =) Han får köpa sämre böcker till mig.
Det är så svårt att hålla koncentrationen på kurslitteratur när den där andra boken ligger och retas. Det är "Män som hatar kvinnor" jag läser ev Stieg Larsson... än så länge är den mycket mycket bra, så jag rekommenderar er att läsa den! Då får ni ett par timmar spektakulär underhållning.
Nu ska jag lägga undan skolan en stund och sjunka ner i min lilla kriminalroman.. får se när jag återvänder till nuet...

Älskar just nu

2008-01-07T15:43:00.000-08:00

Ice age 2!!
"Klappa händerna och du får leva kvar"
"Utdöda är vi allihopa allihopa allihopa"
"Enastående ensamstående"
Har ni int sett filmen, SE DEN NU!!!
Jag och min lilla inneboende har sett den i kväll, såg den i dag för tredje gången! Men det är en sån där film man kan se hur många gånger som helst! Fick den av min Mr Mister i julklapp... han är för söt.. :-)
Min lilla inneboende ja.. Dottern till en av mina närmsta vänner har det inte så lätt i livet. Och fram till rättegång, mellan utredninger, möten på soc och frivård pratar vi, dricker te och äter varma smörgåsar...
Det ger en lite perspektiv på livet. Skönt att vara behövd också, och känna att man faktiskt gör något gott för en annan människa.
....vill ni veta en hemlis??
-Titanic har sjunkit, Titanic har sjunkit, Titanic har sjunkit!!!! (sagt av ett av orginalen i lilla hålan, samtidigt som han gick runt runt i en fontän... sjukt roligt...Fast ändå sorgligt...)

Har en myyycket stark ovilja till att sova också. Har sjukt svårt att sova. Och då menar jag inte att man ligger vaken en timme eller så, utan det handlar om ett par timmars sömn varje natt. Vad beror det på? Är jag sjuk? (sjukare än vanligt)
Brukar ju ha mina perioder där jag inte kan sova, men de brukar gå över efter någon vecka, och sen sover jag gott igen... men nu har det varit så här sen i början av december. Jag är inte deprimerad vad jag vet, är inte orolig över något... vad jag vet... Vad beror det på? va? va? va?
Mummelgruff.... yrar vidare i soffan en stund till... *love*

På begäran av min GoseIda

2008-01-05T05:55:00.000-08:00

Så ska jag uppdatera mig lite..
Jag som annars tjatar på mina vänner som inte bor i lilla hålan att de ska uppdatera sina bloggar så jag vet vad som försegår i deras liv...
Så får väl jag göra detsamma!
Sista inlägget va ju inte så ljust.. för tillfället är det ljusare. Men ibland blir man ju lite filosofisk och ifrågasätter sin situation, och det måste man ju göra med jämna mellanrum, för att hålla sig levande och motivera sina val här i livet.
Är man lite nere är det ju lättare att bara ge upp, för att hålla sig själv flytande. Jobbigt att kämpa och blotta känslorna. Mycket lättare att sluta sig och gå inåt, istället för framåt och uppåt...
Men!
Går man den enkla vägen och gömmer sig kommer man aldrig vidare i livet och blir rädd för att försöka nå sina mål och bli lycklig. Mycket vist sagt... eller kanke inte.. Vad vet jag, jag är ju bara 25 :-)
Annars då... julhelgen va mysmys som vanligt. Underbart att ha min älskade Fida hemma hela julen... känns tryggt. Ingen julångest, ingen som drunkande i doppespadet, ingen som satte köttbullarna i halsen och ingen som spydde för att de mumsat i sig en hel paradis..
Nytt år också.. nya löften... som oftast bryts efter bara en eller två dagar. Själv har jag lyckats hittills.. men vi får väl se. Nyårsafton va en av de trevligaste tillställningarna jag varit på. Lugnt och stilla med mat, vin, trevligt sällskap och mycket skratt!

Så här söta är mina rara flickor.. Uppklädda och fina och redo att fira in det nya året!

Nu är det bara att återgå till vardagen.. mindre kul.. men ganska skönt ändå.
Hoppas alla får ett toppenår, det ska jag ha...

What´s up with the silence?

2007-12-04T13:07:00.000-08:00

Ok, det här med relationer känns överskattat för tillfället.
Det är egentligen bättre att vara singel och bara bry om sig själv, inte behöva ta hänsyn eller tänka på någon annan, eller oraoa sig över vad någon annan tycker, tänker eller känner för en.
Att vara singel=bekymmersfritt. I alla fall om man inte har så mycket som en fling på G.
Tror inte att jag är redo för det här med relationer egentligen. Jag orkar inte med känslan av att inte veta, fundera, analysera, vända och vrida på saker som sagts eller kanske snarare på saker som inte sagts.
Kanske är det en överdriven oro just nu, men om oron kommer så lätt.... kanske bör man tänka om då och omvärdera vad som är viktigt i livet. Fundera och få huvudbry eller bara sluta. Bara vara jag... Herregud vad jag yrar igen... men det är ju vad jag gör bäst som vanligt.
Jag är rädd om mig själv. Jag orkar inte gå igenom allt sånt där jobbigt igen... sånt där med trasiga känslor...
Jösses vad mörkt det blev nu... Bäst jag rycker upp mig innan jag gräver ner mig och trillar ner. Det vore ju hemskt tråkigt... Äsch! Det är skönt att gräva ner sig ibland! Mer nergrävningar åt folket!
LOVE!

I dag fyller jag 25

2007-11-19T15:40:00.000-08:00

Jahopp... då va klockan efter tolv och datumet har slagit över till den 20 november och lilla jag fyller 25 år idag...
Stor flicka nu! Eller...? Vad har jag gjort med mitt liv?
Ja senaste halvåret har jag ju mest supit, svinat och betett mig allmänt... tja, hur ska jag uttrycka mig... illa är ju fel ord, dumt känns inte heller rätt...underligt? nej, inte heller rätt...
Ja jag har ju inte direkt varit en lite ängel om man säger så! (Underdrift)
Under de andra 24 ½ åren har jag väl kanske uträttat ett och annat men det förflutna räknas ju inte... så! Ja jag har väl inte så mycket att komma med i alla fall. Men på det stora hela får jag nog anse mig själv som lycklig, har tio fingrar och tio tår samt har hälsan i behåll, än så länge. Nu när jag är 25 går väl hälsan utför precis som allt annat.
Så man får väl va lycklig så länge det varar!
Grattis till mig från mig, må jag få en underbar baksmälla efter 25-årsfesten!

Illa

2007-11-05T14:06:00.000-08:00

Ja nu är det illa..
magsjuk och massa måsten att passa... isolerad i min lilla lägenhet utan sällskap... Ingen Mr Mister att gosa med...
Det enda jag förhoppningsvis har att se fram emot är en natt utan uppkastningar! Underbart värre... Inte alltid så glamoröst det här livet man lever...
Måste bli frisk snart... går inte det här, jag har så trååååkigt!
Nä.. vila lite nu i hopp om att kanske somna... och må prima ballerina när man slår upp de blå igen.. man kan hoppas, man kan hoppas...

"Får jag chans på dig?"

2007-10-29T05:23:00.000-07:00

Han sa att han hade en fråga till mig... som han hade velat ställa ganska länge, men att ha inte har vågat eftersom det var lite känsligt...
Jag anade vart han va på väg med denna nervkittlande konversation...
Så till slut frågade han: Får jag chans på dig?
Vi skrattade som två...tja, fåniga människor gör tillsammans, och självklart svarade jag ja!
Så nu antar jag att det är officiellt...Har ett rikitgt bra pojkvänsmaterial på G...

Vill du suga på mig?

2007-10-28T08:54:00.000-07:00

Min underbara gudson frågade mig det i fredags!
Han matade mig med popcorn, och tyckte nog att jag skulle suga på hans fingrar, eftersom de var alldeles kladdiga!
Han är en underbar liten pöjk!
Så, helgen va så där... Underbara Ida var ju här, och det var ju helt underbart att träffa henne igen! Men i övrigt har jag åkt på samma sjukdom som alla andra haft under veckan, någon konstig form av magsjuka... Inte roligt. Men det verkar vara kortvarigt... Mår redan bättre, trött och lite lätt illamående bara.
Innan jul ska vi åka o hälsa på GosIda så vi får lite mer tid tillsammans. En helg är ju så kort!
För 15 minuter sen lyfte i alla fall det där jävla planet från Skottland med mitt pojkvänsmaterial förhoppningsvis ombord...
Jag har saknat honom, längtat efter honom, tänkt på honom... han har funnits i maina tankar i princip 24 timmar om dygnet. Det har varit 4 långa dagar utan honom! Så jag är i alla fall klar över mina känslor för honom, eftersom jag verkligen saknat honom. Inte för att jag tvivlat på jag skulle sakna honom, men nu vet man att det är på riktigt... Gud vad jag yrar, men det är ju det jag gör bäst...
Så jag ska väl yra vidare och vänta på att pojkvänsmaterialet kommer hem...och hoppas på att vi hinner ses en stund i kväll, om han inte är för trött och jag fortsätter att må bra...
Må gott!

Skottland my ass!!!

2007-10-24T02:37:00.000-07:00

Ja och nu då? va ju den stora frågan...
För tillfället behöver jag inte oroa mig för det, eftersom "Han" åker till Skottland i eftermiddag. Fast man kanske behöver oroa sig ändå? Ska jag skicka sms? ska jag vänta på att han skickar sms? om han inte hör av sig...så ska väl inte jag höra av mig? eller? What to do...?
Det är fan inte lätt det här.
I går pratade vi om hurvida vi betraktade oss som singlar eller inte.. vet inte om vi blev så mycket klokare, vi är ju som två fjortisar som inte vet vad man kan/ska/bör säga...
Visst att det är en del av spänningen, men jag är trött på spel, trots att det här är det mest okomplicerade "förhållande" (?) relation jag haft på länge där varken jag eller han har något till övers för spel.
På söndag kommer han hem. Det känns lite som om det avgörs efter Skottland. Före Skottland vs efter Skottland... Kommer jag längta? Kommer han att längta? Kommer jag att sakna honom? Kommer han att sakna mig?
Jag är övertygad om att jag kommer att tänka på honom ofta, längta efter honom....sakna...
Men sen då? ja det va ju det som va den stora återkommande frågan...
Jag har ju i alla fall en rolig helg att se fram emot eftersom min saknade vän CakeIda kommer till hålan. Vi har inte setts på jättelänge, så nu ska flickorna samlas och dricka vin, festa och prata prata prata. Kanske hon har några kloka råd att komma med, som hon alltid har.
Så det är tur att GullIda kommer hit så jag har något skoj att se fram emot!
Until next time!

Och nu då???

2007-10-23T02:49:00.000-07:00

Då va man i det där ingenmanslandet igen då...
Det var så länge sen jag va där att jag glömt bort hur man gör.
Jag är inte rädd, men jag är rädd om mig själv... som "Han" så klokt säger...
Vi kan prata om allt och inget. Han är en blandning av en busig pojk och extremt sexig man som vet precis vad han ska göra och säga...
För att inte vilja spela spel, tycker jag det är mycket spel just nu... Eller tolkar man det så för att man är rädd för att bli sårad?
För nu helt plötsligt känner jag mig så sårbar, efter ett par månader med känslan av att vara odödlig och osårbar, är detta en skrämmande känsla som jag inte vet hur jag ska hantera.
Jävligt jobbigt!
Jag kommer inte ihåg att kärleken kunde vara så jobbig...
Jag vill så mycket, men vågar inte riktigt än, vågar inte riktigt tro...
Eller?

Hjälp!

WHAT??

2007-10-20T08:31:00.000-07:00

Vad händer...?!!
Är det nu det händer...?
Ni vet.. "det där"?
Jag tror det... Får man må så här?
Hoppas det är på riktigt...

Jösses vad fånig jag är...

Ränderna går tydligen aldrig ur!!

2007-10-15T11:52:00.000-07:00

JAG TROR JAG SKRATTAR IHJÄL MIG!
Så va det det här med att viga sina vyer... Långa skalliga blåögda män va ju inte rikitgt min typ hade jag ju så klokt konstaterat...
Snacka om att vara trångsynt! Ja ja, jag kan ju intala mig att jag har vidgat mina vyer, i tanken, jag har bara inte kommit dit när det verkligen gäller...
Hur många män med det utseendet finns det i den här stan?
Det bor ju inte så överdrivet många i den här staden... men antalet långa skalliga män med blå ögon är tydligt överrepresenterat, vilket gör en liten söt oskyldig (?) flicka mycket förvirrad och lämnar henne helt försvarslös i hennes uppdrag att byta prototyp. Vart kommer alla ifrån? Måste va nåt jävla skämt det här! Vart är kameran?
Ja ja, men nu kan det ju bara inte finnas så många kvar inom den kategorin... eller?

Söndagmorgonen var en skräckis. Har aldrig tidigare gjort något liknande, nej, det är faktiskt sant!
Ni vet, vaknar... slår upp ögonen.... tapeten känns obekant...det går upp för en att man inte ligger i ens egen säng...Någon rör på sig vid sidan av er... Man tänker frenetsikt, VEM?! Vem är jag hos?...Försöker erinera sig om vad man gjorde kvällen innan, vart va jag? Har vi åkt taxi? gick vi? vart fan bor karljäveln jag tydligen gått hem med....?
Hur mycket man än tänker får man inte fram någon ledtråd...Det återstår bara att vända sig om lite försiktigt...och naturligtvis låtsas som om man har stenkoll på vem han är, vad han heter, vart man befinner sig rent geografiskt för att sen komma på en bra anledning att snyggt hasta därifrån, och det är jääävligt fort...

Jag kom inte på någon bra anledning, och det behövde jag inte heller. Kunde ha varit värre. Han va ingen chewing bone ugly i alla fall. Nöjd över att mitt omdöme inte varit helt dränkt i rom o cola som min lever var dränkt i kvällen innan, drack vi kaffe och låtsades mer eller mindre som ingenting hade hänt. Framåt elva skjutsade han hem mig. Inget pinsamt eller jobbigt pga situationen... det är väl sviter som kommer efteråt antar jag... När man springer på varandra nästa gång..

Så till den stora frågan... va det värt det? va det bra?
- som alla långa män med mindre hårbeklädd hjässa och blå ögon så verkar de i alla fall hittills ha en sak gemensamt... De kan sin sak!

Prototypen för den rätta

2007-10-12T10:22:00.000-07:00

Ja, det här med kärlek.... vad är det med den där kärleken?
Är det inte det vi alla egentligen söker efter? Och hur kan det komma sig att vi alla dras till en viss "typ" och hur kan man komma på något så befängt att avfärda någon för att "han är inte min typ"?
Hur många har egentligen hittat sin prototyp för män och sen hållt sig till den, för att helt plötsligt en dag stå öga mot öga med en man som ABSOLUT inte är ens typ, för att sen falla handlöst och bli vansinnigt kär i mannen som man en dag stod öga mot öga med, som inte alls va ens typ....Blev invecklat det där...
Men i alla fall! Hur många har upplevt det? Många skulle jag gissa på...
Så nu tänker jag byta typ! No more långa skalliga karlar med isblå ögon och sug i blicken... Inte min typ... Nyss fastställt att man inte skulle avfärda, men jag tror jag i alla fall att jag kan vidga mina vyer lite. Det kan ju faktiskt va så att min Mr Right inte alls ser ut så...
Så för att finna där jävla kärleken kanske man inte ska vara så snabb att döma.
Så... från och med nu ska jag bli fördomsfri i fråga om män och deras utseende! (nja, vissa restriktioner har jag, han ska va rumsren och han ska veta vad en tandborste är och hur man använder den, gärna duscha någon gång då och då och inte lukta illa)
Önska mig lycka till i mina ambitioner, för det kommer jag att behöva!
Tack!

Partyhelg i Hufvudstaden

2007-10-08T16:16:00.000-07:00

Så va det måndag igen och man sitter här och begrundar vad man gjort, inte gjort, kunde gjort annorlunda, borde eller vad man kanske inte borde gjort...
Hur som helst, gjort är gjort och man kan inte göra något åt det nu i alla fall.
Lyckligtvis har jag ingen som helst Ågren över helgen som gått. Jag och min underbara kusin gjorde hufvudstaden lite farligare än vanligt i lördags. Va på Galways och dansade och drack drinkar och öl och shots om vartannat!
Vad som gjorde just denna visit till sthlm lite mer annorlunda än vanligt var att vi campade i Kents lägenhet... Kent bor inte där längre så det fanns inte så mycket som en penal där... så vi fick snällt plocka med liggunderlag, täcke, kudde, toapapper, plastmuggar, tvål, handuk, ja ni hajjar. Aldrig har jag sovit så skönt som den natten, på ett hårt golv med bara ett liggunderlag... kan det va så att jag va utmattad av en natts dansande och drickande och sov så skönt på grund av det? ja det får vi väl aldrig reda på antar jag!
Annars får jag lov att säga att det var en ovanligt "snäll" helg... Inga tokigheter i våra mått mätt i alla fall! Roligt hade vi, som bara Friden och jag kan ha!

Så här pigga och glada va vi i början på kvällen... inte fullt så söta klockan 04:00...

Fredagen var inte så tokig den heller. Var på bio och efter det gick vi på rödvinet i hemmts lugna vrå! och spriten också för den delen...
Tror jag och Frida somnade halv sex på morgonen, efter en timmes fnittrande!
Så kan jag meddela att jag från och med i morgon inte längre behöver sova som en ostbåge... Min säng kommer i morgon! Äntligen!
Inte haft några fler katastrofdejter och har inga planerade heller. Vad jag vet :-)
Unil next time!

The perfect gentlemen

2007-09-29T16:22:00.000-07:00

Ja, sån var han...
Lödagkväll och här sitter jag klockan ett på natten och känner ett behov av att omvärdera vissa föreställningar och förväntningar på livet.
Det började som en romantisk film...
Kvinnan yrar omkring fredag förmiddag och har en svår klädkris. Vad ska man ha på sig vid första mötet? Men vill ju va subtilt sexig samtidigt som man vill vara lite "the girl next door", söt och naturlig och inte konstlad...
Fjärilarna i magen dimmar till odömet och förmågan att hålla hjärnan skärpt, den röda tråden i tankarna är mer eller mindre som ett luddigt garnnystan!
Så kommer samtalet från the perfect gentlemen. Han har ca 30 mil kvar och kommer inte att vara i stan förrän vid halv sju. Så hinner de träffas innan den snurriga kvinnan ska iväg till festen med sina väninnor?
Jodå, de bestämmer att han åker direkt till virrvarvets lägenhet, bara för att i alla fall träffas och eventuellt stjäla en kyss eller två...
Sagt och gjort, och den perfekta lösningen på klädkrisen är ett faktum. Detta innebär ju att den virriga kvinnan nu kan styla upp sig bäst hon orkar inför mötet, eftersom hon senare ska på fest!
18:45 Plingar det på dörren... och där står han. Lång, manlig, stilig och med ett leende på läpparna som kan göra nästan vem som helt knäsvag...
De har inte många minuter på sig, så hon ber honom komma in en stund medan hon samlar ihop accessoarerna inför kvällen. En kram leder till en kyss, som slutar i en lång och mjuk omfamning...
Efter ett par glas vin på festen är telefonen ett av de viktigaste redskapen för en lyckad kväll, och även roten till katastrofala val och händelser, men så var inte fallet den här kvällen. Efter ett par sms och telefonsamtal bestämmer de sig för att ses hemma hos the perfect gentlemen´s sovplats för helgen, föräldrarhemmet. Och eftersom detta är en romantisk film, och inte en pinsam komedi är föräldrarna naturligvis inte hemma.
En het natt följer... följt av en het morgon...
Hur ska de spendera lördagen? The perfect gentlemen föreslår the perfect date. Hockey!
Och efterosm han har alla manér för hur man ska behandla en kvinna köper han biljetter, bjuder ut henne på lunch innan matchen och naturligvis betalar hon inte en krona. Öppnar dörrar och drar ut stolar, håller henne lätt om ryggen när de går genom folksamlingar...
Efter matchen skjutsar han hem henne och föreslår att de ska ha en mysig hemmakväll med kinamat, film och popcorn, och bara njuta av varandras sällskap...
Så lördgakvällen går i myshetens tecken... bra film, god mat, trevligt sällskap...
And then??
Det låter ju som om den virriga kvinnan och the perfect gentlemen skulle leva lyckliga i alla sina dagar efter denna kanonhelg...
Men det fattas en mycket viktig ingrediens... Kemi! Vem hade kunnat tro att detta fruktansvärt tråkiga skolämne, skulle spela så stor roll i livet?
Utan kemi blir det inget! Så tyvärr... Jakten på the perfect gentlemen fortsätter...

När man stänger dörren...

2007-09-23T15:03:00.000-07:00

kanske ett fönster öppnas...
Och va skönt det är med frisk luft! Ny frisk luft som inte någon redan andats, som inte förorenats av avgaser... som är sval och fräsch...Som ännu inte hunnit bli sotig och svart...
Ja, en frisk fläkt är aldrig dumt!
Öppnade just ett sådant fönster förut, och vilken frisk luft det va! Opretentiöst och lättsamt. Samtalet varade i drygt en timme, och det va supertrevligt :-)
Tänka va lite det krävs för att man ska inse att det är inte kört bara för att man är lite nere en period! Livet är underbart, och man ska alltid hålla sig positiv!

Oh I am so done!

2007-09-20T13:16:00.000-07:00

GRRR! Arrgh!! I am so done with men!
Hur kan det komma sig att män är så oförmögna att öppna käften o formulera ord? Hur svårt kan det vara?! Människor ska ju vara den intelligenta arten pga att de kan prata, men det kanske bara va kvinnan man syftade på då?
För män har då rakt inte talats gåva!
Jävla chimpanser! Svåra män måste va det värsta en kvinna kan råka ut för. I am so done!
Thats all folks!

Vänner is the shit

2007-09-17T15:39:00.000-07:00

Vad vore livet utan vänner?
Ja ja, man vill ju ha den stora kärleken, familjen är viktig, det är ens eget kött och blod, bla bla bla..
Kött och blod i alla ära, men kom igen, man kan ju inte snacka om vad som helst med mormor!
Mitt liv skulle inte se ut så här, jag hade den stora kärleken...trodde jag... men ack så fel en tös kan ha.
Och vad skulle jag ta mig till utan alla mina underbara vänner?
Jag kan skratta mig mycket lycklig som har så många fanatstiska, kärleksfulla, lojala, omtänksamma och jag måste ge det till dem, uthålliga vänner.
När man går igenom en jobbig tid, oavsett vad det jobbiga beror på, står de där, i vått och torrt och lyssnar, sympatiskrattar, sympatigråter, blir troget upprörda när det är på sin plats att bli upprörd. Tar hand om en, håller om en när man bara vill gråta, eller bara nickar medhållande när man bara vill spy galla helt enkelt.
Utan er, mina fantastiska flickor, skulle jag aldrig klarat mig så bra som jag gjort. Utan er skulle jag inte kommit hälften så långt som jag gjort. Utan er, skulle mitt liv vara hopplöst tomt! Ni har varit helt fantastiska och ett enormt stöd för mig, och tack vare er känns världen lite mindre ensam.
Puss på er, älskar er!

No more games - Just type and send

2007-09-16T14:39:00.000-07:00

Jag skulle säga att jag är en ganska söt tjej, och olika män (och kvinnor) i min omgivning har också sagt det. Alla oberoende av varandra, så jag kan mer eller mindre säga att jag fått det bekräftat. Jag har många rikitgt nära vänner, vilket också borde betyda att jag är snäll. Jag är inte rik, snarare fattig så det kan inte vara anledningen till min stora vänskapskrets. Så, min slutsats: jag är snäll och söt.
Det är en bra grund att stå på när man ger sig ut i dejtingdjungeln.
Men när man är i denna djungel av olika djur och växter...fikusar, chimpanser, ormar och liknanade, hur separerar man ormarna från drömprinsen? Är det rätt att sänka sin standard? Och i så fall när är det läge att göra det?
Får vem som helst gör det, och vad är mest fördelaktigt, söt och snäll eller snygg och sexig? Har den ena typen större jaktmark än den andra typen och därmed större rätt till att vara "kräsen"?

Något håller oss tillbaka, (och med oss menar jag alla som känner sig träffade, jag vet att det är en del) från att gå efter vad vi vad vi vill ha. För att vinna något måste man satsa. Det hela blir ju naturligtvis jobbigare när vi spelar med/på varandras känslor. Hjärtat är ju trots allt den största insatsen.
Våra liv är helt styrda av känslor. Rädsla, för att inte lyckas inom olika områden, hurvida det är kärlek eller karriär. Lycka, önskan om att må bra och ha ett gott liv, kunna känna sig tillfreds med sig själv och sitt liv. En tråkig upplevelse spelar direkt in på vårt humör och därmed våra liv i vardagen. En glad nyhet kan leda vårt humör i topp och då blir hela dagen en solskenshistoria. Och allt bottnar sig i hur personer, situationer, händelser framkallar olika känslor.
Så, om man vet vad man vill, ska man satsa då? Oavsett oddsen?
Jag är trött på att spela spel, jag är för gammal för att spela spel, trots min ringa ålder. Jag vet inte vad jag vill, men jag vet vad jag inte vill. Det är inget farligt i att ibland satsa sitt hjärta, så länge man är beredd på att förlora.
Och andra sidan är det inga fel i att komma hem till en tyst, trygg egen lägenhet med inget annat än sina egna tankar och dammråttor på golvet. Ingen att skylla på för att det inte är städat...
Livet är kort, underbart är kort... och det är den där underbara känslan vi alla söker skall infinna sig en längre stund snarare än en kort stund. Så...vad väntar jag/vi/alla på?

HTML, typsnitt, inställningar...

2007-09-11T12:54:00.000-07:00

Så va det det här med att LÄRA sig att navigera på sin EGEN blogg.
Det är så mycket som man ska lära sig (och här har ni tjejen som nyligen lärde sig hur man laddar ner ett album från internet). Och med det säger jag inte att jag gör det, har hört någonstans att det är olagligt...? Det var ju i rent utbildningssyfte! Man vill ju inte verka korkad :-)
Så nu jag ska nu fortsätta i denna djungel av instrumentpanel, typsnitt, HTML och inställningar... så, som vanligt, önska mig lycka till! Kommer behöva mycket lycka de kommande dagarna för att få ihop det här till en blogg jag tycker passa mig! Over and Out!

Nybörjarbloggare

2007-09-10T15:16:00.000-07:00

Vad ska man egentligen med en blogg till...?
Vem i hela friden skulle vilja läsa om mina filosofiska funderingar jag har kl tre på natten, eller tentaångest...också kl tre på natten...Eller de ofantliga klädkriser som iband kan uppstå, oftast tidigare än kl tre på natten... förhoppningsvis!
Kanska av samma anledning jag läser mina vänners och andras bloggar. För att det är ett fantastisk medel att hålla sig ajour med hur det står till med ens vänner som bor kors och tvärs över hela Sverige. Så nu har jag bestämt mig för att ingå i bloggandet... vi får väl se hur det går! Önka mig lycka till! LOVE!